Sayonara September vol 1 – 3 av Åsa Ekström.

I dag ska vi ta en titt på den svenska mangan Sayonara September av Åsa Ekström. En historia om tecknardrömmar, vänskap, kärlek och sorgebearbetning.

Sayonara September är tre volymer lång och handlar om Alex (tjejnamn i detta fall) som börjar på serieskola i Malmö. Hon flyttar ihop med två andra elever, naive Janne och excentriske Christopher och trots sina olika personligheter blir de snabbt goda vänner. Livet på skolan är intensivt med många nya utmaningar både på ett socialt och ett kreativt plan. Alex vill fokusera fullhjärtat på sin nya tillvaro men hon hemsökts av sitt förflutna och inser snart att det inte går att fly från det…

Åsa Ekström som gjort manga är själv utbildad vid serieskolan i Malmö så jag kan tänka mig att mycket i boken är inspirerat av verkligheten även om historien inte är självbiografisk. Hon har även varit assistent i en japansk serietecknar studio och medverkat i tidningarna Buster, Bamse, Manga Mania, Julia, Larson och Sydsvenskan. 2008 gjorde hon ett eget frimärken åt posten. Wow! Hej där min nya idol liksom… ^^;

Detta är verkligen en ny favoritmanga för mig. Den innehåller så mycket och är så mångsidig vilket är fantastiskt på bara tre volymer. Ändå känns den aldrig stressad eller som att saker inte hinner utvecklas ordentligt. Tvärtom!
Karaktärerna är tredimensionella och relationerna mellan dem känns så äkta. Det finns även en mångfald av olika sexuella läggningar bland karaktärerna. Alex är till exempel bisexuell men det görs aldrig någon grej av det.
Jag gillar hur mangan lägger lika mycket fokus på vänskapsrelationer som på kärleksrelationer. Den fångar den där gemenskapen som kan skapas mellan människor på utbildningar och den där känslan av att ”vi är vänner för livet” samtidigt som alla vet att man oundvikligen kommer glida åt olika håll när utbildningen är över….

Jag gillar också det konstnärliga och kreativa temat. Stort fokus läggs på karaktärernas tecknande, deras mål och ambitioner och på skrivkramper och den kreativa processen. Jag gillar hur man får se prov på elevernas olika serier och hur de alla har sina egna tecknarstilar. Det är en cool och rolig detalj. 🙂

Men det största temat i mangan ligger på sorgebearbetning, självanklagan och att hantera trauman från sitt förflutna. Jag vill inte spoila något men jag vill säga att denna manga är (trots all sin humor) också väldigt allvarlig. I första boken märker man bara av Alexs mörka minnen som ett slags mysterium i bakgrunden men i de andra två böckerna står hennes förflutna i fullt fokus. Mangan tar upp psykisk ohälsa. Hur svårt det är att försöka hjälpa någon som glider ner i självdestruktivitet. Den tar också upp skam och vikten av att förlåta sig själv. Jag tycker att mangan hanterar dessa ämnen på ett bra sätt. Jag satt på ett fik medan jag läste denna serie och jag fick hålla tillbaka tårarna väldigt många gånger…

En instagrambild jag tog när jag läste den 🙂

Läs denna manga om ni inte redan gjort det! 😀 Den blandar humor och allvar på ett briljant sätt och har karaktärer som verkligen stannar kvar i en.
Det var kul att läsa en svensk manga btw. Men det kändes skumt att läsa en manga åt västerländskt håll och inte bakifrån som de japanska mangorna haha. Jag gjorde fel en massa gånger. ^^;;

Vill ni läsa Sayonara September?

Om ni har läst den redan så kom och fangirla med mig! 😉

Advertisements

8 thoughts on “Sayonara September vol 1 – 3 av Åsa Ekström.

  1. Jag läste alla tre volymer, men var mer lukewarm till serien. Kände att väldigt lite hände i den första volymen, vilket gjorde att jag tvekade att fortsätta. Andra volymen var mycket bättre, men sen i den tredje så upplevde jag att Alex romans med Janne (och den halvjapanska killen) känder väldigt påtvingade. Så jag ger hela serien 3/5, bra teman men kände själv att historien lämnade mig kall.

    • Förstår, vissa historier lyckas inte fånga en. Jag tyckte första volymen var väldigt rolig. Blev ganska förvånad sen när de två sista blev så mörka.
      Vet inte om jag kände att kärleksgrejerna i tredje var så påtvingad. Tyckte att det kändes som naturliga val och känslor för karaktärerna.
      Sen kanske det får ta lite väl mycket plats men ja. det gjorde mig inget 🙂
      Tack för din kommentar! Det är alltid kul att få höra andra åsikter som får en att fundera lite 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s