La Belle et la Bête (Flickan och odjuret) från 1946

Eftersom jag bloggade om den klassiska sagan “Skönheten och Odjuret” på min andra blogg (HÄR) så tänkte jag även ta upp en klassisk filmatisering av sagan här.
Vi ska tala om den franska romantiska fantasyfilmen “La Belle et la Bête” från 1946. Det finns spoilers i detta inlägg då jag tror att alla ändå känner till hur den klassiska sagan slutar.

Älskar filmafficherna! *_*

Manuset är skrivet av Jean Cocteau som också har regisserat. Han var en fransk poet, författare, designer, konstnär och filmskapare.
Filmen följer den klassiska sagan väldigt troget men med några små egna tvistar.

Jag antar att alla kan handlingen? Belle är den vackraste av flera systrar och är den enda som är godhjärtad och inte fåfäng och elak. När hennes pappa ska ut på en affärsresa så ber Belle honom att ta med en ros hem till henne.
Detta borde hon inte ha gjort! Pappan kommer till ett förtrollat slott och plockar en ros där vilket gör slottsherren, Odjuret, förbannad.
Odjuret kräver att antingen pappan eller en av hans döttrar kommer och bor för evigt på slottet för att gottgöra stölden av rosen.
Belle tar sin pappas plats som fånge på slottet.

Odjuret är aldrig egentligen elakt mot Belle. (Förutom det här med att han håller henne fångad alltså….) Därför blir Belle mer och mer förtjust i odjuret.

Resten vet ni… Komplikationer uppstår eftersom Belle vill hem…. massa drama… problem… men yay, odjuret blir en prins…. leva lyckliga för evigt osv.

Behållningen för mig ligger mer i filmens estetik än i dess handling. Miljöerna är fantastiska och man känner att bakom varje kameravikel finns det en medveten tanke. Musiken är väldigt vacker och hela filmen har en slags gotisk och magisk sagostämning över sig. Alltihop är bara “wow!” helt enkelt. 🙂

Man kan tydligt se att Disney var inspirerade av denna film när de gjorde sin egen variant av Skönheten och Odjuret 1991. I “La Belle et la Bête” öppnar sig slottets dörrar av sig själva och lösa armar och händer passar upp på Belle och Odjuret. I Disney har man tagit detta steget längre och gjort alla föremål i slottet levande.

Designen av odjuret är… okej. Jag måste dock erkänna att han fick mig att tänka på “The cowerdly lion” från “Trollkarlen från Oz” vilket INTE känns så bra haha XD

Ser ni likheten? XD

Vad det gäller storyn så är “Skönheten och odjuret” som grundhistoria ganska problematisk. Hur snäll de än försöker göra odjuret så går det inte att komma ifrån att han håller Belle som sin fånge. Att hon blir kär i honom känns lite som ett stockholmssyndrom. När han säger att hon måste återvända för annars kommer han dö av sorg så känns det lite som psykologisk utpressning. Därför tror jag aldrig att den sagan går att filmatisera på ett sätt så den känns sympatisk och så att romansen känns sund.

Det finns en ganska intressant tvist i denna film som går ifrån ursprungsagan som jag tänkte nämna nu. Vill ni inte veta den kan ni hoppa till slutet.
I början av filmen så har Belle en friare. Han är väldigt creepy och försöker tvinga Belle att kyssa honom.

På slutet går denna friare till odjurets slott för att döda odjuret men blir skjuten av en magisk pil och förvandlas själv till ett odjur. Samtidigt så transformeras odjuret till en prins. Till Belles chock så ser prinsen ut precis som friaren. Belle är först lite besviken på att odjuret ser ut så men accepterar det efter en stund.

Jean Cocteau sägs ha sagt att han ville att tittarna skulle uppleva odjuret som mer mänsklig och högtstående än någon annan karaktär. Trots sitt otäcka utseende. Han ville att man som tittare skulle ha blivit så förtjust i odjuret att förvandlingen till prins skulle göra både Belle och tittarna besvikna.
Detta tycker jag är ganska intressant.

Att friaren och odjuret spelas av samma person visar att ett till synes hemskt odjur kan vara mänsklig och vacker på insidan och att den snygge friaren kan vara omänsklig och elak inombords. De är båda två karaktärer med två sidor och på slutet kommer deras sanna jag fram. Den vackra som varit ond blir ett odjur och odjuret som varit god blir en prins.

Älskar bilden ovan! Kuslig och vacker!

Även om jag har vissa problem med grundhistorien så tycker jag ändå detta är en mycket vacker film och definitivt sevärd.

Har ni sett La Belle et la Bête?

Vad tycker ni om den klassiska sagan?

Advertisements

8 thoughts on “La Belle et la Bête (Flickan och odjuret) från 1946

  1. Jag har inte sett filmen, men blir definitivt nyfiken 🙂 Håller med om att sagan, liksom många andra sagor egentligen, är väldigt problematisk till innehållet. Belle befinner sig ju verkligen i en utsatt situation och det känns definitivt som någon form av Stockholmssyndrom.

    • Hej C.R.M Nilsson!
      Ja, se den om du får tid. Den är väldigt vacker. Men ja, exakt, sagan har ganska problematiska delar.
      Synd. Man hade lätt kunnat göra om den. Typ att Belle inte blir tillfångatagen utan träffar odjuret på något annat sätt och blir så kär att hon glömmer att han är ett odjur. Eller något ^^

  2. Visst är det intressant hur en skicklig berättare kan få läsarna/tittarna att känna sympati för en brottsling, som ju odjuret är när han begår människorov 🙂 Intressant recension!

    • Hej Annettejuhlin!
      Ja, det är det som är väldigt märkligt med denna historia. Den är verkligen djupt problematisk och ändå så är det meningen att man ska gilla odjuret.
      Själv kan jag inte förlåta honom för att han kidnappar Belle och hotar hennes familj. Det är bara för mycket. Men det är ändå en väldigt intressant och väldigt välgjord film. Väldigt vackert filmad och underbara miljöer 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s