A Monster Calls av Patrick Ness

I dag ska vi ta en titt på boken ”A Monster Calls” av Patrick Ness. En bok om att erkänna sanningen, att hantera sorg och om monster.

”A Monster Calls” handlar om Connan som är 13 år gammal. Hans mamma har cancer och går igenom behandling.
Connan försöker stötta henne så mycket som möjligt samtidigt som han är mobbad i skolan.
Om nätterna plågas han av mardrömmar som påminner honom om en sanning han inte ens vill erkänna för sig själv… Men så en natt kommer ett monster och besöker honom. Monstret säger att det ska berätta tre sagor för Connan och sen ska Connan berätta sin hemliga sanning för monstret. Om Connan inte gör det kommer monstret äta upp honom….

Jag gillar hur denna bok sammanför det mest smärtsamma som kan hända i verkliga livet med kraften i sagor och det magiska. Boken känns aldrig spretig utan sammaför realism och saga i bra balans.

Boken leker mycket med förutsägbara upplägg med oväntade twister. Man tror att monstrets historier ska sluta på ett visst sätt (det klassiska sagosättet där det är tydligt vem som är ond / god) men det finns alltid en twist.
Människor går inte att placera in i fack av hjältar och ondingar. Alla har alla sorters tankar och känslor i sig. Allt kan ses från olika håll och allt är inte som det först verkar.

Jag älskar verkligen hur monstret är beskrivet. Jag vill ha en samlarfigur av honom! (Btw, när jag säger så då vet man att jag gillar ett monster på allvar.)
Monstret är en del av naturen och är evig och snarare neutral än ond eller god. Han växlar mellan skrämmande (i början), humoristisk och klok. Han har även sina fåfänga stunder vilket är sött! ^^

Man kan definitivt tolka monstret som en metafor för det som CG Jung kallade för ”skuggan” inom psykoanalysen. ”Skuggan” är motsatsen till ens ytliga, offentliga jag. Skuggan innehåller den sanna, ocensurerade personligheten och detta skuggjag följer oss alltid som… ja, heh, en skugga!
Monstret fungerar som en symbol för Connans skuggjag. Monstret vet sanningen och uppmuntrar Connan att göra saker som han egentligen vill göra men vet att han inte borde.

Historien är väldigt väl ihopvävd och fast det finns många olika trådar så knyts allt ihop på ett fantastiskt sätt.
Språket är väldigt vackert och sagoaktigt vilket passar bra. Historien är väldigt mörk men samtidigt har den sina stunder av humor vilket gör att det allvarliga blir ännu mer sorgligt. Boken känns aldrig manipulativ. Den är väldigt äkta och jag älskar budskapet och funderingarna på slutet.

I det gröna stycket kommer SUPERSTORA spoilers!

Connans sanning (som han till slut erkänner för monstret) är att eftersom han innerst inne vet att hans mamma kommer dö så finns det en del av honom som ibland önskar att allt bara var över. Conner skäms fruktansvärt för att ha tänkt detta.

Det är därför monstret berättat sagor där saker och ting inte är som de först verkar. Det Connan har tänkt kan först verka känslokallt men vid närmare analys så bottnar det i helt andra saker.
Connan är ju fast i ett slags undantagstillstånd som bara kan sluta på ett sätt. Det är en svår situation att hantera och Connan har mycket tunga känslor att bära. Det är inte konstigt att Connan ibland önskar att allt var över. Han önskar inte bort sin mamma. Men han önskar bort den tillvaro som cancern har skapat.

Alla människor har hundratals olika, motsägelsefulla tankar som yr genom huvudet varje dag. Connar kan känna flera känslor samtidigt och en känsla behöver inte sudda ut en annan. Han kan älska sin mamma och vilja att hon ska leva så länge som möjligt samtidigt som han ibland bara vilja få slut på sjukdomsprocessen.
Monstret får Connan att inse detta.

En pinsam sak: Jag laddade ner denna bok mest för att den skulle handla om en monster (baserat på titeln) och jag älskar ju som känt monster… haha. Men jag är så glad att jag köpte den för seriöst, ny favoritbok!!!

Jag streckläste hela när jag och min kompis var i Oslo (läs mer om det HÄR). Hon hade huvudvärk en förmiddag så jag låg på min säng och läste medan hon vilade och jag typ storgrät mig igenom en tredjedel av boken. Jag bara låg där och läste och tårarna sprutade och när min vän piggnade till så vände jag mig mot henne, helt rödgråten och var helt: ”BÄSTA BOKEN NÅGONSIN! BUÄÄÄÄ!”

Typ 😛

Har ni läst / vill läsa ”A Monster Calls?”?

Brukar ni gråta när ni läser sorgliga böcker?

Btw, denna bok kommer som film i Oktober. 🙂

Är ni nyfikna på monster som kanske finns i verkligheten? Kolla in mina ”mystiska varelser”-inlägg på min övernaturliga blogg HÄR. 🙂

Advertisements

18 thoughts on “A Monster Calls av Patrick Ness

  1. Jag älskade den och grät också! Har ganska lätt till tårar speciellt i filmer, lite svårare för böcker men det kommer titt som tätt då också. Speciellt om det handlar om djur. Marley & jag till exempel, omöjlig för mig att inte gråta till.

    • Hej Vargnatt!
      Bra att jag inte är den enda som gråter.. men det vore konstigt. Det är en fantastisk bok!
      Ja, jag är väldigt lättrörd både i böcker och i film. Marley & Jag måste jag kolla upp nu 🙂

    • Hej A Room of my own!
      Bra att du hoppade över det gröna! Jag tror verkligen du kommer gilla denna bok. Den är underbar 🙂
      Ja streckläsning är bäst 😀 Vadå sömn? 😉 Varför är det viktigt? haha 😛

  2. Gråter inte ofta när jag läser böcker, men den här boken fick mig faktiskt att gråta! Den var riktigt bra och jag tyckte väldigt mycket om den när jag läste – lånade den från det lokala biblioteket och läste på svenska.

    Som du skriver så gillar jag den nog ännu mer för att man inte behöver tolka den som en realistisk bok där monstret bara är inom honom, utan att man kan läsa den som en fantasybok och att det finns ett faktiskt monster.

    Litteraturvetare skulle förstås säga att monstret var symboliskt, men jag tycker att det är roligare att tolka det som ett bokstavligt, verkligt monster.

    Hursomhelst var det en jättebra bok, jag är glad att jag läste den och skulle till och med kunna tänka mig att läsa den igen, kanske på engelska?

    Svenska titeln är Sju minuter över midnatt och den fick mig bara att tänka på Michael Endes Sju timmar till midnatt som är något helt annat (en väldigt bra barnbok för övrigt men mer komisk och inte alls något man gråter av), så jag vet inte riktigt vad jag tycker om den svenska titeln, även om den har sin poäng men lägger betoningen på något annat än originaltiteln.

    Jag hade inte alls lånat den här boken och läst den om det inte vore för Booktube och hyllningen av boken där. Jag är glad att jag läste den, som sagt. En av de bästa böckerna förra året!

    • Hej Jenny!
      Ja, jag gillar också att tolka det som att monstret verkligen är där.
      Jag gillar att man kan se monstret som en symbol för “skuggan” inom Connan också men föredrar lugnt att se det som en ren fantasy bok 🙂
      Oj, visste inte att den översatts till svenska. Men det är ju klart att den har den är ju väldigt populär.
      Ja, jag vet inte riktigt heller hur jag känner för den svenska titeln. Den är okej men kanske något i stil med “Besök av Monster” eller så hade varit bättre…
      Ja, jag hittade också denna bok via Booktube. 🙂 Man får verkligen bra tips där 🙂

  3. Jag vill väldigt gärna läsa A Monster Calls. Den verkar väldigt fin.

    Om jag gråter eller inte till böcker beror på om författaren lyckas engagera mig i karaktärerna. Blir jag uppslukad av världen så brukar det lätt bli så att jag gråter när det händer sorgliga saker. Vissa sorgliga böcker som jag inte blir engagerad i får mig däremot inte att gråta.

    Jag kan hålla med Vargnatt om Marley & Jag. Fy, vad den fick mig att gråta! Skratta också, men slutet fick mig att stortjuta.

    • Hej C.R.M. Nilsson!
      Ja, läs den! Så bra! 🙂
      Förstår, är nog likadant för mig. Boken måste ju verkligen ha gripit tag i mig för att tårarna ska komma.
      Men till denna bok så forsade de verkligen tårar haha 😄

  4. Jag gråter rätt ofta till böcker, men inte när jag läste denna. Jag vet faktiskt inte varför inte boken grep tag i mig på det sätt den verkar gjort med så många andra. Men det känns lite tråkigt. Har iallafall väldigt höga förväntningar på filmen, och ser mycket fram emot den. 🙂

    • Hej Petra!
      Det är så svårt att veta ibland varför man inte blir berörd. Har säkert också mycket med ens humör och sinnesstämning vid just det lästillfället att göra tror jag…
      Ja jag är så nervös inför filmen haha Men hoppas verkligen den är bra 🙂

    • Hej Nilma!
      Hoppas du får möjlighet att läsa den i alla fall inom detta årtionde 😉
      Men jag vet hur det är. Min att-läsa-lista är så lång att det är skrämmande haha 😀

  5. Hihi, jag kan känna igen det där med “BÄSTA BOKEN NÅGONSIN! BUÄÄÄÄ!” Det händer att folk blir lite konfysa, men jag gillar att bli verkligt berörd av böcker.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s