Fahrenheit 451 av Ray Bradbury

Idag ska vi ta en titt på Farenheit 451 av Ray Bradbury från 1953. Det är en dystopisk roman som även ofta klassas som science fiction.

Boken har fått sitt namn efter att papper sägs brinna vid 451 grader Fahrenheit.
Boken handlar om Guy Montag som är en brandman i en framtidsvärld där barndmän tänder eldar istället för att släcka dem. Det är strängt förbjudet med böcker. Upptäcks det att någon har en bok rycker brandmännen ut och bränner ner litteraturinnehavarens hus. Genom bokens gång börjar Guy bli mer och mer tveksam till sitt arbete och nyfiken på böcker. Är de verkligen rätt att bränna dem?

Ett viktigt tema är frågan om vad lycka och harmoni bottnar i: kunskap eller okunskap? Blir man lycklig genom att analysera och lära sig saker eller genom lättsam underhållning och okunnighet? Samhället i Farenheit 451 bygger på föreställningen att lycka kommer ur det senare. Guy tror i början att han är lycklig. Men han inser under boken gång att han inte är det. Därför börjar han söka efter lycka utanför samhällets normer.

Det är intressant att tillägga att denna bok kom ut parallellt med att teve slog igenom mer och mer. I boken är Guys fru besatt av teve- och radioliknande teknologi. I boken symboliserar teve och radio samhällets kontroll och fördummandet av folket. Böcker står för kunskap och självständigt analytiskt tänkande.
Man kan lätt läsa denna bok som en slags dissning: ”Teve är dåligt! Böcker är bra!” Vilket ju känns som ett ganska dumt budskap med tanke på att vissa teveprogram är hundra gånger mer kreativa och tankeväckande än vad vissa böcker är…
Men om man tolkar det så tycker jag att man uppfattar boken lite för ytligt.
Snarare tror jag att boken vill säga att det är viktigt att inte bara konsumera utan även att ifrågasätta. Därför blir teve en bra symbol för att bara svälja en ström av information. Att titta på teve är en mer passiv handling än att läsa.
Dock så hade jag velat se lite mer analytiskt tänkande i karaktärernas förhållande till böckerna. För nu kan jag tycka att det ibland känns som om Guy går från att konsumera en sak till att konsumera något annat. I slutet av boken tycks det handla mer om hur viktigt det är att föra vidare det litterära arvet än det handlar om att ifrågasätta normer…

I det gröna stycket kommer det spoilers!

Guys fru säger sig vara lycklig och är djupt engagerad i den typ av underhållning som bjuds genom teve- och radioliknande maskiner. Men hennes överdosering av sömntablettet i början av boken visar att hon inte mår så bra som hon påstår sig göra…

Jag hade gärna sett lite mer utveckling hos bokens kvinnliga karaktärer. Det finns bara två. Guys fru Mildred och Clarissa, en tonårstjej från grannskapet som Guy utvecklar en kort vänskap med.
Mildred och Clarissa är varandras motsatser. Mildred är en konsument av det samhälle som hon lever i. Hon är besatt av teve men när Guy frågar henne om vad hon ser så kan hon knappt svara. Hon ifrågasätter inget.
Clarissa däremot ifrågasätter allt. Hon funderar över allt hon ser, lever i nuet och njuter av naturen istället för teve / radio. Varken Mildred eller Clarissa är självständiga karaktärer. De har ingen egen utveckling eller egna bihistorier. Deras enda funktion i berättelsen är att föra Guys insikter och karaktärsutveckling framåt. Clarissa dör när hon inte längre behövs och Mildred försvinner bara ur handlingen. Det är synd. Särskilt Mildreds karaktär känner jag hade behövt lite mer djup.

Det viktigaste temat i boken är faran med censur. Farenheit säger att konst till en viss gräns inte kan censureras för då blir den meningslös och tom. Ungefär som teveprogrammen i boken.
Jag är själv inte så påläst om Ray Bradburys egna åsikter om censur. Men efter vad jag har läst (på wikipedia) så var Ray själv väldigt känslig inför idén att han inte fick skriva vissa saker. Vid ett tillfälle blev han kritiserad för hur han framställde sina kvinnliga karaktärer. Han besvarade denna kritik med att säga att han hade rätt att skriva som han ville och att kritisera honom var ett steg i riktning mot censur och bokbränneri.
Om detta är sant så blir jag rätt sur på honom. Det är en enorm skillnad på konstruktiv kritik och censur. Att skrika ”Censur!” varje gång någon försöker göra en uppmärksam på en brist i ens verk är att göra både sig själv (och de människor i världen som verkligen lider av censurens makt) en enorm otjänst.

Avslutningsvis så kan jag ändå säga att jag rekommenderar denna bok. Fahrenheit 451 är grymt bra skriven. Språket var nog den största behållningen för mig men själva historien har mycket bra i sig med. I stora drag så är den absolut en riktigt bra läsupplevelse.
Men av Ray Bradburry böcker så rekommenderar jag The Martian Chronicles mycket mer. Den är ju trots allt en av de bästa böcker jag läst 🙂 Läs min recension om den HÄR

Har ni läst Farenheit 451?

Vill ni läsa den?

Advertisements

6 thoughts on “Fahrenheit 451 av Ray Bradbury

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s