Tresure Island av Robert Louis Stevenson

Idag ska vi dyka ner i en klassisk äventyrsbok och prata om Robert Louis Stevensons Treasure Island från 1883. Den räknas som en urtypisk piratbok som påverkat en stor del av hur vi ser på pirater inom popkulturen.

Treasure Island handlar om Jim som är någonstans i tidig tonår. Efter att Jims föräldrars världhus besökts av en mystisk gäst dras Jim in i en skattjakt som leder till konflikter mellan pirater / icke pirater. Äventyret visar sig snabbt vara på liv och död.

Denna bok är något av en ”coming of age” –story. Den fokuserar mycket på Jims utveckling, hans sökande efter förebilder och hans längtan att bli en hjälte i sin egen historia. Tyvärr känner jag aldrig att Jim är helt tredimensionell. Ibland påverkas han väldigt mycket av det som händer och ibland inte alls. (Till exempel tycks han väldigt oberörd av sin pappas död i början). Denna ojämnhet får Jim att bli rätt otydlig för mig. Det känns inte som att det finns någon poäng heller med hans ojämna beteende utom att föra plotten framåt. Ibland kräver plotten att han är modig och smart och ibland inte.

Boken funderar mycket kring människors moraliska fasetteringar.
Jim vet att piraterna är ”the bad guys”. Men ändå kan han inte låta bli att beundra och fascineras av dem. Den starkaste piratkaraktären i boken är Long John Silver. Han är karismatisk och spännande men också känslokall och självisk. Han tänker i grunden bara på sin egen vinning och byter sida vartefter det tjänar honom. Trots att Jim bevittnar John Silver begå ett brutalt mord så slutar aldrig Jim att fascineras av John. Boken avslutas med att Jim talar gott om John Silver.
Vilket är ganska messed up men också rätt intressant. Dock känner jag att det hade kunnat utvecklas lite mer.

Jag är inte så superförtjust i Treasure Island. Kanske hade jag lite väl höga förväntningar då jag fullkomligt älskar Robert Louis Stevensons ”Doctor Jekyll & mr Hyde”. Den är något av det mest fantastiska som jag läst. Jag var förvånad då jag läste ”Treasure Island” för det känns som om de båda historierna inte är skrivna av samma person. Sen kollade jag upp det och fick reda på följande:
När Robert skrev Treasure Island hade han bara ett krav: att den skulle vara underhållande för yngre. Robert sa: ”Den var bara en historia för pojkar; det fanns därför inget behov för psykologi eller välskrivenhet” Japp! Det märks! 😛 Haha okej, det där var elakt…. Men seriöst, snacka om att antyda att yngre inte har några krav alls…

Denna bok känns grymt klyschig när man läser den idag. Den innehåller alla typiska piratgrejer så som besattheten av rom, papegoja, träben, osv… Fast man kan inte klaga på det eftersom denna bok var först. Treasure Island var en tidig bok att influera den klassiska bilden av pirater. Japp! Det är en anledning till att gilla denna bok. Om det inte var för Treasure Island så skulle vi nog inte ha haft Pirates of the Caribien 1. (Det hade varit en sorligt värld!) Men å andra sidan, om vi inte haft Treasure Island så hade vi också sluppit Pirates of caribien 2, 3 och 4. (Det hade varit en bättre värld!) Haha, hur som helst, om man gillar den där typen av ”pojkäventyrs”- böcker så kan jag rekommendera denna bok. Men den var inte min grej.

Tummen ner från Magic.

Har nån av er läst Treasure Island?

Imorgon fortsätter piratveckan! Så glöm inte att kika in och skaffa er dagliga dos av pirater! Arrrg matey!

Spoiler: Magic kommer faktiskt gilla det hon recenserar imorgon! 😉

Advertisements

4 thoughts on “Tresure Island av Robert Louis Stevenson

  1. Jaha, där ser man; man tar inte små pojkar på allvar Heller! Jag som har alltid upplevt att man ser bara ner på små flickor. Men Roberson är helt: “vad tycker pojkar om? Pirater, skatt, föräldrafritt. japp det var allt som behövdes! Mr. Publisher, let’s ditch this out and get some sweet sweet cash!” 😀 världen är ner jämlikt än jag trott 😀

  2. Ja, instämmer! Vilken härlig kommentar från maaretta. Bull’s eye! 🙂

    Inte heller din “nedgörande” recension går av för hackor, Magic. Fast du behandlar inte denna pojkboksklassiker på samma kärleksfulla sätt som när du visade “förbarmande” över den där usla stumfilmen “The Black Pirate” som du recenserade dagen innan.

    Jo, Skattkammarön är en bok som jag själv har läst, under tidiga tonår. MInns dock inget särskilt därifrån. Annat än att det var med en viss besvikelse jag lade boken “ad acta” (= återlämnade den till bibblan). Så några djupare spår har den inte satt i mig.

    Men visst förtjänar boken att få vara med i din piratvecka här i Cabinetet, Magic. Det är ju faktiskt en klassiker. Fast klassiker betyder inte, i alla fall inte just denna gång, att boken har ett högt underhållningsvärde. Däremot förtjänar den att omnämnas just för att boken i sig är så känd världen över (i alla fall i västvärlden (Västeuropa och Nordamerika).

    • Hej bbnewsab!
      Tack så mycket! 😀 Nej, denna bok har inte samma charm som Black Pirats som gjorde att min recension förmildrades.
      Denna bok känns bara så otroligt ytlig för mig… 😛
      Men ja, den var ett måste här på piratveckan. Den är så sjukt klassisk alltså!
      När jag letade efter filmer att se inför denna vecka så hittade jag hur många filmatiseringar som helst av Treasure Island.
      Den är verkligen grymt poppis! men kanske inte så konstigt då den var en så tidig piratbok. 🙂
      Ah, jag rekommenderar dig inte att läsa om den haha 😛 En gång räcker! 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s