The End of Eternity av Isaac Asimov

I dagens inlägg ska vi tala om science fiction boken ”The End of Eternity” av Isaac Asimov. Den handlar om tidsresande och filosofierar kring fri vilja.

Boken utspelar sig i en framtidsvärld där en organisation kallad Eternity har hittat ett sätt att isolera sig från resten av tillvarons tidsflöde. Etenity arbetar med att överblicka tiden och ständigt göra olika förändringar för att så många människor som möjligt ska må bra och undvika katastrofer.
Bokens huvudperson, Andrew Harlan, är en så kallad tekniker som arbetar med att utföra de så kallade ”Reality changes” som hans överordnade inom Eternity räknar ut behövs.
Andrew får dock problem när han blir kär i en kvinna, Noys, som han inser aldrig kommer ha lärt känna honom ifall han ändrar tidens flöde. Ska Andrew gå emot Eternitys regler?

Denna bok funderar kring farorna med att ”leka Gud” och ställer frågan: Hur skulle mänskligheten påverkas om alla våra misstag ständigt gjordes ogjorda av en högre makt?

Enligt ”The End of Eternity” behöver mänskligheten sina misslyckanden för att kunna uppnå våra största vinster inom vetenskapen. Att rädda människorna från alla missar genom tiderna för att folk ska må så bra som möjligt i stunden är en kortsiktig lösning. Det är från misstag vi lär oss och det är från kriser vi kommer på lösningar. Kanske ligger det något i detta. Samtidigt så känns det ju märkligt att inte rädda folk från lidande. Man kan ju verkligen förstå hur de som jobbar inom Eternity tänker.

Samtidigt så är Eternity endast fokuserade på ”the greater good” ” (Bonuspoäng till dig om du läste det sista med ”Hot Fuzz”-tonfallet! Du är officiellt cool!). Eternity bryr sig inte om ifall deras realitychanges leder till att vissa människor slutar att existera helt och hållet. På det sättet leker Eternity Gud. De står över alla tider, blickar över allting och bestämmer saker utan att de människor vars liv förändras har något att säga till om. Detta leder ju i sig till en hel del moraliska konflikter. Något Andrew verkligen får känna på då han måste välja mellan att följa Eternitys regler och att rädda sin kärlek Noys.

Jag tycker hela detta upplägg i boken var ett intressant sätt att filosofera kring makt, kontroll och fri vilja.

Temat fri vilja speglas även i Andrews personliga resa genom boken då han kämpar mycket med att göra egna självständiga val. Genom hela boken så är han styrd av olika människor som använder honom på olika sätt i sina större planer. Detta demonsterar på ett bra sätt vikten av att göra egna val och ifrågasätter även om vi någosin verkligen gör egna val. Går det att undvika att påverkas och influeras av andra? Kanske kan alla val vi gör härledas till något utanför oss. Till våra medmänniskor eller till vår kultur. Går det någonsin att vara helt fri?

Jag tycker att Andrew Harlan var en engagerande huvudkaraktär. Han är ganska barnslig, lättirriterad och svartsjuk. Men detta gör honom också mångbottnad och intressant att läsa om. Tråkigt nog är tjejen han blir kär i, Noys, inte särskilt mångbottnad och deras relation känns väldigt ytlig. Noys är den första kvinna som Andrew faller för. I början är han framförallt dedikerad till sitt jobb och att ha en kärleksaffär är något som inte intresserar honom. Därför tycker han först illa om Noys som en slags motreaktion till att han egentligen attraheras av henne. När han väl tillåter sig falla för henne så känns det som om det framför allt är på ett fysiskt plan. Man känner aldrig att de möts genom att samtala eller så. När han beskriver vad han gillar med Noys så är det mest ytliga kvaliteér. Hans attityd till henne är inte helt sympatisk och det gav boken en mörk underton för mig. Jag saknar dock någon form av punchline på detta i boken. Någon form av förändrad attityd mellan Andrew och Noys eller så….

Bild från när jag myste med denna bok på ett fik ovan 🙂

Men avslutningsvis så kan jag säga att jag verkligen älskade denna bok! 🙂 Den var väldigt underhållande, tankeväckande och spännande. Historien är tajt, ingen del är onödig och ingen händelse är enkel att förutse. Språket är bra och Asimov lyckas ta komplicerade teorier om tidsparadoxer, parallella verkligheter och filosofiska koncept och göra dem enkla och tydliga. Det är verkligen en bok att fundera över och diskutera kring.

Jag rekommenderar denna bok av hela min själ!

Har nån av er läst den?

Blir ni lockade att kolla upp den? 🙂

P.S Btw, jag måste också visa min nya coola t-shirt:

Oh, how lovely! 🙂

Natacha Pulley gav bort dessa ”Watchmaker of Filigree street” t-shirts på twitter och jag hade turen att få en! Yay! Katsu!!! Okej, nu ska jag sluta skryta… snart. Visst är tröjan UNDERBAR! 🙂 D.S

Advertisements

2 thoughts on “The End of Eternity av Isaac Asimov

  1. Ja, detta verkar vara en ordentligt tankeväckande bok. Jag tycker du lyckat riktigt bra med att lyfta fram bokens ovanligt mångfasetterade och mångbottnade synsätt och handlingsnivåer.

    Det framgår inte riktigt om man ska kalla romanen för en science fiction-bok med filosofiskt innehåll eller en filosofisk berättelse med science fiction-innehåll?

    Vad anser du, Magic? Vem vet, kanske skulle du vilja beskriva bokens innehåll på ett tredje vis, utöver de båda förslag jag just har lagt fram?

    Vad har du själv för (ytterligare) tankar om hur man kan klassificera och kategorisera denna bok?

    Hur pass deterministisk är författarens syn på universums tidspil, anser du?

    Är det möjligt att förändra framtiden genom att mixtra lite med saker och ting i nutid eller förfluten tid?

    Kort sagt, berätta lite (mer) om dina åsikter om den så kallade farfarsparadoxen, Magic.

    För detaljer om denna paradox, se: https://sv.wikipedia.org/wiki/Farfarsparadoxen .

    • Hej bbnewsab!
      Åh, tack så mycket! 🙂 ja, det är verkligen en bok med många djup.
      Tycker det är väldigt intressant med filosoferignar om tidsresande. 🙂
      Hmm, jag skulle ändå säga att det är en science fiction bok med filosofiskt innehåll.
      Det ligger mycket fokus på teknik o så i den.
      här framgår det väldigt bra varför jag gillar science fiction. Det förekommer väldigt ofta denna typ av filosofiska funderingar i denna genre. 🙂

      Jag bloggade faktiskt om farfarsparadoxen och tidsresor en gång när min blogg fortfarande var väldigt ny.
      Här är detta (uråldriga) inlägg: https://missmagicgirl.wordpress.com/2009/04/08/vore-det-mojligt-att-resa-tillbaka-i-tiden/

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s