Infernal Devices av K. W Jeter

Infernal Devices är en steampunk / science fiction bok av K. W Jeter från 1987. Jag har lite blandade känslor kring denna bok och i dagens inlägg ska jag försöka samanfatta dem.

Säga vad man vill om själva storyn. Denna bok har den snyggaste framsidan NÅGONSIN!!! Dont judge a cover by it´s book. 😉

Boken handlar om George som lever i det viktorianska London. Han har ärvt sin faders klockaffär och historien börjar då George får en mystisk kund. Snart dras George in i en härva av missförstånd, onda plotter, fiskmänniskor och förvecklingar.

(Det gröna stycket kommer innehålla spoilers. Vill ni bara ha mina allmänna tankar utan spoilers så scrolla förbi det gröna)

Jag tycker att början av boken är väldigt spännande när George börjar följa olika ledtrådar och spår som leder honom till en mystisk stadsdel ockuperad av fiskmänniskor. Jag blev väldigt engagerad i hela den biten. Fiskmänniskornas problem var väldigt mörka och hemska och det stör mig kolossalt att boken aldrig riktigt följer upp det.

Ett annat problem är huvudkaraktären. George har verkligen ingen personlighet och reagerar knappt på något. Jag vet att det finns en mening med detta. En viktig tvist i boken är att Georges pappa medvetet såg till att George växte upp så lugnt och spänningslöst som möjligt för att kunna koppla ihop honom med en förgöra-världen-maskin. Idén är att George alltid befinner sig på samma slags humör och aldrig blir sinnesrörd. Detta påverkar maskinen och gör att den kan fungera. Så ja, jag vet att George är tråkig av en anledning men lite mer personlighet hade han ändå kunnat ha. Tvisten med hur hans pappa bara skaffade barn för att använda det i ett vetenskapligt experiemnt blir inte lika hemsk när huvudpersonens syn på sin pappa och sin uppväxt aldrig tas upp. Sen att George skulle bli så känslomässigt orubblig av att växa upp lugnt är en helt idiotisk teori för övrigt…
George är inte den enda problematiska karaktären. Faktum är att alla karaktärer i boken är rätt så tomma och ensidiga. Kvinnorna i boken har bara ett personlighetsdrag; de vill ha sex med George. (Inget fel med det men kunde de inte ha haft lite mer personlighet än så?) Den slutliga tvisten i boken är att, för att stoppa förgöra-världen-maskinen, så måste George ligga med en av huvudpersonstjejerna. Just det, sex är det enda som kan rubba hans sinnestämning och därigenom bryta hans kontakt med maskinen.
Det är onekligen lite konstigt att sex skulle rubba Georges sinnestämning mer än de gånger han har varit nära döden under bokens gång…

Ett alternativt (och mindre snyggt!) omslag.

Som sagt i den gröna stycket så har boken många problem vad det gäller själva plotten och karaktärena. Den kokar över av idéer men utvecklar dem inte eller binder ihop dem särskilt bra.
På den positiva sidan så är boken.. ja, ehm, inte helt outhärdlig att läsa… Den har ständigt nya vändningar och kan vara rätt stämningsfull i sina miljöer och språk. Just det! Språket i boken är väldigt bra! Den är skriven på ett väldigt gammaldags sätt. Jag har oftast svårt för moderna böcker med gammalt språkbruk. De brukar kännas lite oäkta för mig. Som att författaren inte skriver med sin äkta röst utan konstlar till sig. Men Infernel Devices lyckas med att fånga en gammaldags klang på ett avslappnat sätt. Det finns även några karaktärer i boken som använder sig av ”modern” slang. (Varför avslöjar jag inte…) Kontrasten mellan dessa karaktärers moderna sätt att prata och Georges prat är väldigt lyckad.

Så det var en liten kort analys av min uppfattning om boken. Jag vet att det kom en mycket sen uppföljare till denna bok för nåt år sedan men den vet jag inget om och jag känner mig inte särskilt manad att läsa den. Faktiskt. Jag rekommenderar inte direkt denna bok heller om man inte känner sig tvungen att läsa den på grund av ”steampunk-allmänbildning” eftersom K.W Jeter var en av grundarna till genren.

Har nån av er läst denna bok?

Vad tyckte ni?

Advertisements

4 thoughts on “Infernal Devices av K. W Jeter

  1. Jag blir allt lite konfunderad över denna bokrecension, Miss MagiGirl.

    Varför då? Jo, den aktualiserar frågan hur du egentligen väljer de böcker du bestämmer dig för att läsa.

    Det som förvånar mig är kanske framför allt detta: Varför fortsätter du att läsa en bok, som med tanke på din stora, breda, omfattande beläsenhet näsmast kan klassas som en “dussinbok”?

    Alltså: Hur gör du dina läs-urval? Hur går du till väga, när du bestämmer dig för att boken X ska jag läsa, men inte boken Y. (För du kan ju näppeligen ha så gott om tid till ditt förfogande, att du aldrig behöver prioritera mellan bok X och bok Y?)

    Inte för att jag har med att göra hur du disponerar din tid. Men EN tanke vill jag aktualisera hos dig: Vore det inte bättre, om du ställde upp vissa kriterier på de böcker du funderar på att läsa, så att de, förslagsvis, ingår i ett slags mönster, med vars hjälp du kan väva samman de olika delarna (böckerna) till något större, till en form av vidgad eller fördjupad verklighetssyn.

    Du kanske är nöjd med sakernas tillstånd som de nu är och ser ut (på din blogg). Men jag kan lova dig, att du skulle locka ännu fler läsare till din blogg, fall du lade dig vinn om att ägna dig mer åt jämförande studier/analyser av olika författares försök att tackla ett visst (läs: likartat problemområde) än vad som nu är fallet.

    Visst kräver det mer av bloggaren. Och bloggaren måste dessutom vara mycket beläst för att kunna genomföra den sortens analyser.

    Men du verkar vara nöjd med att använda bloggen till att vara din privata och personliga läsupplevelsekammar. Ja, inget fel med den.

    Fast jag tycker att du borde sikta högre än så. Inte minst med tanke på din egen litterära kapacitet. och förmåga. I ina ögon är du förlänge sedan mogen och redo att ta din Cabinetet-blogg till en ny och högre nivå.

    Men som sagt: Detta är inget som jag kräver av dig. Detta är din litterära blogg, och du gör självklart med den vad dig lyster att göra. Men du känner säkert till talesättet att om man siktar mot stjärnorna, så när man väl åtminstone trädtopparna. Alltför ofta upplever jag det sim att du nöjer dig med att sikta på trädtopparna. Som om du inte riktigt vågade tro på och lita på dina egna förmågor och tyalanger, Magic.

    Nåväl, nu har jag förmedlat till dig lite av mina egna funderingar kring din framtid som bloggare på webben. Tag nu inte illa upp härför. Egentligen vill jag blott försöka få dig att förstå, att du har kapacitet för att spela i “allsvenskan”. Varför då fortsätta att lira i division 2?

    • Hej bbnews!
      Infernal devices är ingen “dussinbok”. Den är en av de största klassikerna inom steampunk genren. KW Jeter är en av de författare som skapade steampunkgenren. Därför är infernal devices en väldigt viktig bok om man vill förstå hela steampunk genren bättre och hur den bildades. Något jag verkligen vill eftersom steampunk är ett så stort intresse.
      Men även om så inte varit fallet hade jag ändå läst klart den. jag tycker det är intressant att läsa böcker som jag inte tycker är så bra.
      Dels för att jag känner att man inte kan kritisera en bok om man inte läst den i helhet. Läste en bok för två veckor sedan som verkligen blev jättebra efter halva fast den börjat jättedåligt. Så man vet aldrig. 🙂 Sen tycker jag själv att man kan lära sig mycket av att analysera varför man inte tycker att en bok fungerar. 🙂
      Jag väljer böcker baserat på många faktorer. Att de är klassiker inom genres som intresserar mig, att någon tipsar mig om den, att historien låter intressant eller att de har snygga omslag. (Japp, jag är ytlig på det sättet!)

      Den typ av inlägg du skulle vilja se mer av verkar vara typ i stil med inlägget “Varför är vampyrer så sexiga?”. Alltså att jag läser en mängd böcker i samma genre och går igenom en del av litteraturhistorien som en helhet. Jag kan glädja dig med att jag har flera sånna inlägg på gång men de tar tid!
      Och jag har så många andra saker som inspirerar mig mer. Faktiskt. Jag känner att för att jag ska känna glädje för att fortsätta blogga så måste jag skriva det jag tycker är roligast. Jag scrollar ofta runt på cabinetbloggen och myser av mina bokminnen. Det betyder jättemycket för mig. 🙂
      Jag tror nyckelordet för denna blogg är “också”. Det kommer alltså fortsätta med alla typer av inlägg beroende på vad jag tycker är mest inspirerande för tillfället.
      Både recesioner i stil med denna och ibland (efter mycket research!) mer genre analyserande inlägg i stil med “varför är vampyrer så sexiga?”.

      Kanske är svaret att jag helt enkelt inte vill spela i allsvenskan då jag har mycket mer kul i division 2! hahaha 😀 😀 😀

  2. Ja, där har du onekligen en poäng, Miss Magic Girl. 🙂 🙂 🙂

    Alltså att det kan vara roligare – och därtill absolut mindre stressigt – att blogga i division 2 än i allsvenskan.

    Nåväl, bara du inte går omkring och inbillar dig, att du inte skulle platsa i allsvenskan. För gör du det, då kan jag berätta för dig, att du är helt fel ute och cyklar. DUKTIG är bara förordet på ditt bloggande!

    Så jag upprepar: Du skulle platsa med råge i bloggosfärens elitserie. Tr mig därvidlag, Magic. Je vous en prie.

    Fast man är förstås mer påpassad där (i elitserien) – av elaka, missunnsamma och/eller avsundsjuka (med)människor. Så det är inte enbart en dans på rosor.

    Apropå ingenting: Du avslutar din blogg här ovanför på följande vis: Jag rekommenderar inte direkt denna bok heller om man inte känner sig tvungen att läsa den på grund av ”steampunk-allmänbildning” eftersom K.W Jeter var en av grundarna till genren.

    Du har möjligen inget mer att berätta om denne K W Jeter och hur det kom sig att just han blev en av den tidiga steampunkens förgrundsgestalter? Om nu hans “flaggskepp” till bok är så här “kass”, som din recension antyder, vad kan det då ha varit för andra egenskaper och omständigheter som har gjort, att hans namn nämns med aktning och respekt även av dagens steampunk-“nördar”?

    Kan det vara så enkelt, att Jeter så att säga råkade befinna sig på rätt plats vid rätt tidpunkt? (Ungefär som när Spice Girls slog igenom med dunder och brak, eftersom det vid den tiden (i mitten av 1990-talet) fanns ett Girl Power-tomrum, som de i kraft av sin kaxighet var som klippta och skurna för att fylla ut?)

    Hur som helst: Var inte rädd för att emellanåt spekulera i dina bloggar, Magic, om både ditten och datten. Spekulationer tillför definitivt en blogg ett emotionellt mervärde – och just emotionalitet är ju som bekant ett av dina bloggars allra största signum.

    Själv är jag av åsikten att sansade spelulatoner har ett stort berättigande just i “litterära” bloggsammanhang – i synnerhet om bloggaren förmår upprätthålla en tydling rågång mellan fakta och spekulationer.

    En rågång som du, Miss Magic Girl, ska ha STORT beröm för att du städse lägger dig vinn om att upprätthålla i ditt bloggande (se där för övrigt ännu ett skäl till varför jag anser att du platsar i bloggosfärens förstadivision).

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s