Dolly: A Ghost Story av Susan Hill

I dag ska vi ta en titt på skräckromanen ”Dolly: A Ghost Story” av Susan Hill skriven 2012. Jag blev ganska rejält besviken på denna bok tyvärr. Däremot älskar jag omslaget! Under ser ni min upplaga. Har ni någonsin sett något så vackert och creepy? Man ska inte döma ett omslag efter dess roman. 😉 Men nu över till min recension!

Boken handlar om Edward som minns när han som barn spenderade en sommar hos sin moster på landet tillsammans med sin kusin Leonora. Han märker snart att det är något konstigt med kusinen. Underliga saker händer omkring henne.
Edward ser ett läskigt ansikte vid Leonora när de ser på sina spegelbilder i vattnet. Edward hör mystisk barngråt om nätterna…. Något övernaturligt är på gång och det fortsätter jaga Edward och Leonora även in i vuxen ålder.

I det gröna stycket kommer det spoilers av typ hela plotten!
Varning! Varning! Se upp! Spoilers slåss!

Det finns så många plothål i denna bok! Den är som en ost! Eller egentligen är de kanske inte plothål utan snarare obesvarade frågor. Det är okej med böcker som lämnar vissa frågor öppna men det är inte okej med en bok som lämnar ALLA frågor öppna!

Låt mig förklara lite snabbt vad som händer.
Mostern bestämmer sig för att ge Leonora en docka eftersom det är det hon önskar sig mest av allt. Leonora har dock en tydlig bild av hur dockan ska se ut (som en indisk prinsessa) så när hon får en vanlig babydocka blir hon arg, slänger dockan över rummet så den går sönder och skriker av ilska. Edward tar med dockan till sitt rum och märker snart att han hör den gråta om nätterna. Samma mystiska gråt som han hörde innan dockan anlände. Så han begraver dockan på kyrkogården för att bli av med den. Åren går och när Edward och Leonora återvänder till huset som vuxna för att höra mosterns testamente så ärver Edward huset och Leonora får dockan hon hade sönder som liten. Tydligen har mostern inte reflekterat över att dockan försvann samma dag som den slogs sönder. Edward gräver upp dockan åt Leonora och de är chockade att se att den tycks ha åldrats. Den är ingen baby längre utan en gammal kvinna. De blir rädda och gräver ner dockan igen. Senare hittar Edward en annan docka i en affär som ser ut precis som den indiska prinsessa som Leonora en gång drömde om. Så han köper den men Leonora ger tillbaka den (dold i sin låda) och verkar illa berörd av presenten. Både Leonora och Edward gifter sig och får döttrar. Barnen drabbas i ung ålder av fruktansvärda sjukdomar som deformerar deras ansikten. Leonoras dotter ser ut precis som den begravda dockan och när Edward öppnar prisessdockans låda inser han att den dockan ser ut precis som hans dotter.

Sen är boken slut.

SLUT?????????

Hallå?!!!!!!!!!!!!

Vad var det för skumt med Leonora? Varför såg Edward ansiktet bakom henne i vattnet? Varför hörde han gråten? Hade Leonora en förbannelse över sig från början? Varför? Mycket i boken pekar på att Leonora fick förbannelsen över sig eftersom hon var så elak mot sin moster och slängde sönder dockan. (Snacka om hårt straff för ett barnsligt utbrott btw) Men det var ju uppenbarligen något skumt på gång med Leonora redan innan dockincidenten! Och varför drabbades Edward också av förbannelsen? Han var ju inget annat än snäll. Och varför drabbas Leonora och Edwards oskyldiga barn mest? Varför hittade Edward helt random en docka som ser ut precis som Leonoras drömdocka? Varför tycks den vara hemsökt redan när han ser den i affären? Det borde den ju inte ha kunnat vara om förbannelsen härstammade från Leonora. I want answers dammit and I want them NOW!

Så som jag skriver bland spoilersarna så faller denna bok på att den lämnar alldeles för mycket öppet på slutet. Boken är spännande och har väldigt creepy scener som gör att man bara måste läsa vidare. Men eftersom den slutar utan att besvara sina egna frågor så känns hela historien väldigt poänglös. Både i skräckfilmer och i skräckböcker så vill jag att de övernaturliga makterna ska ha någon form av motivation och mening. Det måste finnas en anledning till att de plågar huvudkaraktärerna. Inte att de bara gör saker random och utan mening.
Men jag hade ändå väldigt mysigt när jag läste denna bok. Som ni ser på bilden ovan satt jag på ett mysigt fik större delen av läsandet. Boken var underhållande hela tiden även om ”upplösningen” var riktigt dålig. Men på grund av det vackra omslaget så kommer boken få bo kvar i min boksamling. Den är bara SÅ SNYGG! *Magic klappar boken*

Har ni läst Dolly?

Håller ni med om mina tankar?

Tycker ni också att boken är otroligt snyggt designad?

Om ni gillar hemsökta och läskiga dockor så rekommenderar jag att kolla upp dessa inlägg på min andra blogg om det övernaturliga:

Annabelle: dockan besatt av en demon

Den hemsökta dockan Robert

Demoniska dockor

Dockan som åldrades

Advertisements

2 thoughts on “Dolly: A Ghost Story av Susan Hill

  1. Hm… kanske är de som är bakom förbannelsen bara elaka? typ som magicman i “Adventure time”, han gör hemska saker för skoj, så kanske därför plågades Edward? Och därför bestraffades Leonora så hårt för en ganska oviktig liten utbrott. SKulle självklart vara en kass motivering ändå 🙂
    Påtal om den fina omslaget, här är en hel artikel om kassa böcker med vackra omslag: http://www.fangsforthefantasy.com/2012/01/cover-snark-when-we-wish-we-could-judge.html

    • Hej Maaretta!
      Jo kass motivering men bättre än ingen motivering ^^
      Åh det känns ibland lite söligt med vackra omslag på dåliga böcker haha XD Kul länk! Tack för den 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s