Twenty Thousand leagues under the sea av Jules Verne

I dag ska vi ta en titt på ”Twenty Thousand leagues under the sea” av Jules Verne från 1870. ”En världsomsegling under havet” på svenska. Den är en klassiker inom sciencefictiongenren och dessutom en av mina absoluta favoritböcker någonsin. Detta inlägg kommer innehålla några spoilers om boken men inget som jag tror förstör själva läsupplevelsen. Men vill ni vara helt säkra så läs boken innan ni läser detta. ^_^

Jules Verne som skrev boken ovan. Jag vill dra i hans skägg!!!

Boken berättas av professor Pierre Aronnax. Han är en före detta läkare som har bytt bana till forskare och föreläsare på Museum of Paris. Genom en mängd märkliga händelser blir Aronnax fången på ett mystiskt undervattensfartyg tillsammans med sin betjänt Conseil och sin nya vän Ned Land. Undervattensfartyget kallas för Nautilus och har en mystisk besättning och en ännu skummare kapten, Nemo.

Innan jag började läsa trodde jag att Twenty Thousand leagues under the sea
mest skulle vara en äventyrsbok. Vilket till viss del är sant. Den är väldigt episodiskt uppbyggd med flera små miniäventyr i sig. Men det jag tyckte bäst om (och inte hade förväntat mig) var att denna bok har en underliggande mörk psykologisk dimension som ligger och gror under ytan hela tiden och som kulminerar mer och mer mot slutet av historien.

Orginalillustration till boken.

Men innan vi talar om det så ska vi ta en titt på den viktigaste karaktären i boken: Kapten Nemo själv. Trots att det är professor Aronnax som berättar så är det ändå Nemo som är bokens sanna hjälte eller kanske snarare antihjälte… Nemo har vänt livet på land ryggen och lever isolerad på resa under haven tillsammans med sin besättning. Nemo är en väldigt paradoxal karaktär. Han är en frihetskämpe som strider för de svaga samtidigt som han själv har fångar. Han är emot översittare men är själv härskare över sitt skepp. Han påstår att han inte vill ha något med världen på land att göra samtidigt som han är äregirig. Han lämnar sin flagga efter sig på platser han utforskar och planerar att sprida ut sin självbiografi efter sin död. Kapten Nemo har något att bevisa. Det är sant att han har skaffat sig ett liv han njuter av men samtidigt är han en rebell som vill visa alla på land att han inte behöver dem.
(Han har du-kan-inte-avskeda-mig-för-jag-slutar-atityden)
Nemo är på många sätt själv som havet han försöker bemästra. Både fylld av under och livfullhet men också farlig, kall och hård.

Den intressanta, psykologiska sidan av boken jag nämnde tidigare ligger i dynamiken mellan Nemo och hans fångar.
Nemo menade aldrig att fängsla professor Aronnax, Conseil och Ned Land. Men han känner sig tvingad att hålla kvar dem hos sig eftersom de nu känner till honom.
Nemo ger sina tre fångar tillåtelse att vandra fritt på hans skepp och delta i expeditioner. På ytan talar de alla vardagligt med varandra men bortom den officiella vänskapen ligger maktobalansen. Nemo planerar ju att hålla kvar sina fångar resten av deras liv.

Aronnax, Conseil och Ned Land har alla olika sätts att handskas med situationen.

Ned Land är den som är mest fokuserad på att de måste rymma från kapten Nemo. Han är ingen forskare och får därför inte heller ut särskilt mycket av resan under havet.

Proffesor Aronnax är mer kluven.
Han vet med sitt sunda förnuft att Ned Land har rätt i att de borde fly. Men samtidigt önskar han att flykten ska bli fördröjt. Han fascineras av kapten Nemo och vill förstå honom. Om han kan hitta ett sätt att ursäkta Nemo blir det även lättare för Aronnax själv att hantera fångenskapen. (Stockholmssyndrom, maybe?)
Aronnax tycks även vilja imponera på Nemo vilket visas i en scen där Aronnax trots sin rädsla för hajar simmar efter pärlor i hajvatten för att han inte vill erkänna sin rädsla för Nemo.
Jag tycker att bandet mellan Aronnax och Nemo är den mest intressanta dimensionen av boken.

Ovan kan ni se min, oh, så vackra upplaga av boken 🙂

Avslutningsvis kan jag säga att jag djupt rekommenderar denna bok! Den är helt enkelt fantastisk! Den har intressanta karaktärer och både spänning och humor. Det enda jag stör mig på är Conseils karaktär. Han är så himla platt och självuppoffrande hela tiden att man vill spy! Värst blir det när luften håller på att ta slut på fartget och han utbrister att han önskar att han kunde sluta andas så att Aronnax kunde få mer syre. Jag kände bara: Skaffa lite självrespekt FOR THE LOVE OF GOD!!! Han följde inte mitt råd dock. Ohnej, jag talade för döva öron. Vilket man ofta tycks göra när man försöker ge goda råd till fiktiva karaktärer. Ja, ja nog om det…. ^_^;;

Nämn inte Twenty Thousand leagues under the sea i min närhet säger jag bara. Jag kommer prata i timmar då… 😛

Har ni läst den?

Vill ni läsa den?

P.S denna bok räknas btw som en viktig inspiration till steampunkgenren! D.S

Advertisements

3 thoughts on “Twenty Thousand leagues under the sea av Jules Verne

  1. Mary Shelly är absolut en science fiction författare. Frankensten räknas ju som en scifi bok. 🙂
    Hon bör absolut nämnas som en av de viktiga personerna att forma genren. 🙂
    Nej, monstret har inget namn. Han är bara “monstret” genom boken. 😛 Många har därför missuppfattat det hela och kallar själva monstret för Frankenstein. Vilket ju är helt fel. 😛

    Nej, jag har faktiskt fortfarande inte sett “Det våras för Frankenstein” Vill väldigt gärna se den dock för har sett klipp från den och den är ju hemskt rolig 🙂
    Klart man får skoja med kända romanfigurer! Det är ju bara kul 🙂 Det tror jag Mary Shelly också tyckt 🙂

  2. Jag kan förstå mig på Ned som vill rymma – jag skulle känna mig väldigt klaustrofobisk inne i en skepp som ligger hundra mil under havet. Usch, får ryssningar när jag tänker på det!
    Den engelska feminist författaren Margaret Drabble har påstått att “Twenty thousan leagues…” spådde den ekologiska debatten som man har i England idag. Alltså om hur man misshandlar havet liv och förgiftar den, menar hon. Håller du med?
    När jag var liten såg jag vissa delar av filmatiseringen från 1957; där har man gjort Kapten Nemo till en väldigt otäckt person, om jag kommer ihåg rätt. När han tar livet av folk skildras det som väldigt blodigt och grymt. Tycker du att den filmen har förenklat hans karaktär där?

    • Hej Maaretta!
      Åh, tack så mycket för din intressanta kommentar! 🙂
      Jag är också väldigt klaustrofobisk så Nemos skepp vore inte ett idealt boende för mig… oh nej!
      Hmm, har inte hört den där miljön infallsvinkeln förut. Mycket intressant. Jag kan absolut hålla med.
      Även fast det inte var Jules Vernes tanke så kan man absolut dra paralleller när man läser hans bok.
      Jag har faktisk tinte vågat se filmatiseringen haha ^_^;;; Jag älskar boken så mycket och när jag såg trailern till filmen så kändes allt bara så fel 😛 Det låter på dig som att jag gjorde rätt i att avstå. Jag tycker absolut att de verkar ha överdrivit och förenklat hans karaktär. Nemo i boken är väldigt mångsidig. Som läsare blir man lika kluven till honom som professor Aronnax.
      Nemo har verkligen sina mörka sidor men han är också väldigt karismatisk och kan vara väldigt godhjärtad med. Detta gör honom väldigt intressant i boken. Känns verkligen synd att filmen missat det.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s