London after midnight (1927)

Idag ska vi ta en titt på en mytomspunnen stumfilm från 1927: London after midnight. En film som har en av de mest snyggt gjorda vampyrerna någonsin.

Detta blir ett annorlunda inlägg då jag inte kan prata om den faktiska filmen eftersom den inte längre finns att få tag på. Den sista kända kopian dog i en brand i MGMs valv 1967 *Magic gråter*
Men 2003 gjordes en film på 40 minuter av Rick Schmidlin och det är den som jag sett och kommer prata om här. Man har han använt sig av orginalmanuset till filmen och återskapat den genom de stillbilder som finns kvar. Alltid något även om det så klart varit bättre om den riktiga filmen funnits kvar. Men, men…. Snyft.

Rekonstruktionen måste berömmas för den är verkligen bra gjord. De har klippt och mixat stillbilderna på ett väldigt snyggt sätt så att filmen får ett bra flyt i sig. Musiken till är också väldigt passande och höjer känslan i de olika scenerna.
Historien i ”London after midnight” fokuserar på mysteriet kring ett självmord som misstänkts vara ett mord. Saker och ting blir ännu mer underliga när det fem år senare dyker upp två skumma karaktärer som kanske är vampyrer. Finns det en koppling mellan dem och självmordet?
”London after midnight” är en slags blandning mellan mordgåta och skräck med en väldigt bra twist på slutet. Jag hade aldrig kunnat gissa vad som skulle hända.
Men det absolut bästa och mest sevärda i filmen är Lon Chaneys vampyrkaraktär. Bara se på honom på bilden under! Kolla in de där onda ögonen! Det taggiga leendet! Har ni någonsin sett något så fantastiskt?

Tillåt mig vara en fangirl för ett ögonblick för jag älskar verkligen denna karaktärsdesign. Tycker den är kreativ. Kontrasten mellan de monstruösa tänderna och de tjusiga kläderna och topphatten gör honom både skrämmande och flott. Tänderna får honom att kännas omänsklig medan kläderna förmänskligar honom. Det skapar en väldigt effektfull motsägelsefullhet kring karaktären.
Lon Chaney uppnådde sin förvandling till vampyr genom att använda formad ståltråd som han la runt ögonen likt en monokel. Detta skapade de insjunkna ögonen. Tänderna slipade han till spetsar… nej, skojar bara! Det är löständer! X)
Lon Chaney är för övrigt rent allmänt känd som ”mannen med tusen ansikten” just eftersom han transformerade sig så totalt med hjälp av smink i filmer som ”The Hunchback of Notre Dames” (1923) och ”The Phantom of the Opera” (1925).

Min lilla samlarfigur av Lon Chaneys vampyr. Så söt, så söt ❤

Avslutningsvis så vill jag säga att jag verkligen rekommenderar rekonstruktionen av ”London after midnight”. Storyn är väldigt bra och trots att det bara finns stillbilder kvar så är de väldigt snygga, stämningsfulla och bra ihopsatta. Ni kan se filmen HÄR.

Har ni sett / vill se ”London after Midnight”?

Advertisements

9 thoughts on “London after midnight (1927)

  1. Så vackert och kärleksfullt du skriver om denna stumfilm, Magic! Eller kanske snarare om huvudrollsinnehavaren Lon Chaney och hans vampyrkaraktär.

    Själv är jag benägen att hålla med dig. Stiligare vampyr än Lon Chaney får man leta länge efter. Han blir, precis som du själv så träffande formulerar det, “både skrämmande och flott”. De här kontrasterna i hans utstyrsel och utseende skapar, som du skriver, en “effektfull motsägelsefullhet” hos rollfiguren.

    Lite av samma motsägelsefullhet finns faktiskt med också i den samlarfigur du valt att illustrera din text med. Skrämmande och gullig – ja, rent av lite “söt” som du själv skriver – på samma gång. Har du köpt den figuren i utlandet? Inte kan väl den ha funnits till salu här i Sverige, eller?

    I vilket fall vill jag verkligen ta tillfället i akt och berömma dig, Magic, för din förmåga att med så relativt få ord ändå lyckas fånga in Lon Chaneys kvintessens.

    Om jag har förstått saken rätt, var alltså Lon Chaney en sorts maskeringarnas mästare (eller som du påpekar: ”mannen med tusen ansikten”). Ska man månne tolka det som att han dyker upp i olika förklädnader i den här stumfilmen? Eller han är utklädd och sminkad som vampyr hela tiden?

    Rimligen bör väl Lon Chaney, inte minst i kraft av sin storstilade förmåga att likt en kameleont esomoftast byta utseende ha varit en firad och uppskattad skådespelare under sin karriär. Det känns därför inte så lite konstigt, att jag inte ens hört talas om honom förrän nu när du lade ut detta inlägg på din så spännande och intressanta Cabinetet-blogg.

    Säg mig: Vad vet du om hans filmkarriär, Magic? Gjorde han, vilket jag tror, massor av filmer? Var han en stor kändis, när han stod på toppen av sin karriär? Förekommer det i hans filmer, att han utnyttjar sin fantastiska förmåga att ändra utseende? Gör han det rent av även i denna film som du skriver om? Om jag hade varit Lon Chaneys regissör, skulle jag ha försökt att skriva in en rollfigur, typ en privatdetektiv, i handlingen, dvs någon som behöver byta skepnad mellan varven (för att undgå upptäckt och kunna få spana i fred). En sådan roll skulle ju vara som klippt och skuren för Lon Chaney, denne transformationernas och förklädnadernas mästare.

    FDETDA: Jag vet sedan tidigare, att du är mycket intresserad av vampyrer, Magic. På din andra blogg finns det en rad olika vampyrartiklar. Vill därför tipsa dig, och andra vampyrintresserade, om att det på Wikipedia faktiskt finns två bra översiktsartiklar om vampyrer på film respektive vampyrer i litteraturen.

    Dessa två översiktsartiklar når man via denna länk, http://en.wikipedia.org/wiki/Vampire_film , eller genom att klicka på denna: http://en.wikipedia.org/wiki/Vampire_literature .

    Medan jag nu ägnade mig åt att ta reda på dessa båda länkar, upptäcker jag även denna Wikipediaartikel: http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_fictional_vampires . I den listas HUNDRATALS olika vampyrer.

    Ja, man skulle faktiskt nästan kunna tro, att hela jorden är befolkad av vampyrer. 🙂

    Å andra sidan vore det i så fall egentligen inte alls konstigt. Jag drar mig nämligen till minnes, att jag nyligen tog del av ett räkneexempel som kan sammanfattas så här:

    Antag att det den 1 januari år 2000 fanns EN vampyr och att han behövde suga blod från två vanliga människor varje månad för att kunna leva vidare. Det innebär att den sista februari år 2000 fanns det (3 + 6 =) NIO vampyrer. I slutet av mars månad år 2000 hade antalet vampyrer ökat till 27. Som en månad senare ökade till 81 vampyrer. Som i sin tur en månad senare hade blivit 243 vampyrer. Och så vidare. Dvs redan 3-4 år efter starten, skulle samtliga människor på jorden vara vampyrer (utifrån de givna premisserna).

    Sett mod den bakgrunden borde vi alltså vid det här laget ALLA vara vampyrer sedan länge, eftersom vi nu skriver år 2015. *usch, vilken hemsk tanke – eller?*

    Fast jag tvivlar på att just du skulle vara vampyr, Magic, ty du verkar vara alldeles för snäll, go och rar för att kunna klara av vampyrjobbet. 🙂

    Vad tror du själv, Magic? Skulle du passa som vampyr eller inte? *hoppas att du delar min bedömning och svarar nej på den frågan* 🙂

    • Hej bbnewsab!
      Tack så mycket. 🙂 Jag är väldigt förtjust i denna karaktär. 🙂 Han är fantastisk!
      Ja, min samlarfigur av honom är bedårande med sitt läskiga leende haha 😛 Jag köpte honom på ebay. Tror han kom från USA 🙂
      Lon Chaney är mest känd för filmerna som jag räknar upp i inlägget. Men du kan se en komplett lista på hans filmer här: http://en.wikipedia.org/wiki/Lon_Chaney Han var verkligen en fantastisk skådis och riktigt skicklig på att ändra sitt utseende. Hans son Lon Chaney Jr spelade en annan av mina favorit karaktärer (också han väldigt skickligt sminkad) Wolfman. 🙂 Som jag planerar att också blogga om 🙂
      Ja, jag har ett kluvet intresse för vampyrer. Jag tycker det finns såååå mycket dåliga vampyrfilmer. 😦 Men när vampyrer görs bra då är det ofta underbart 🙂
      Hahaha gillar statistiken. Men oroa dig inte! jag är ingen vampyr! Skulle inte vilja vara det heller. Om jag var det skulle jag bara dricka blod i form av blodapelsiner hahaha XD
      Tack för länkarna. De är bra research materieal till ett kommande inlägg som ska handla om Dracula 🙂

  2. Hej på dig än en gång, du (stum)filmälskande Magic Girl!

    Tidigare i kväll hörde jag på radion (i P1) en programserie som heter “Klassikern” och som ofta, i 10 minuter långa programavsnitt, tar upp gamla och halvgamla filmer, böcker eller dylikt med syftet att plocka fram dessa klassikergodbitar ur glömskans “arkiv”. Kvällens avsnitt kan du lyssna på här, om du skulle ha lust samt tid över, Magic: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/533620?programid=3315 . (Möjligheten står givetvis öppen också för alla er som tillsammans med mig följer denna städse så intressanta och läsvärda blogg.)

    Nu dags för det väsentliga: Den här stumfilmen, som stod i fokus i dagens avsnitt av Klassikern heter Dr Caligaris kabinett. Jag kom genast att tänka som så, när jag hörde den filmtiteln uttalas, att den måste jag bara ta och tipsa om i ett helt annat kabinett, nämligen Miss Magic’s cabinet. 🙂

    Vad mer finns att säga om denna stumfilm?

    Tja, detta står att läsa om den på radioprogrammet Klassikerns hemsida (samma länk som ovan).

    Emma Engström om Robert Wienes stumfilmsklassiker som fortsätter fascinera. Sömngångaren Cesare var filmhistoriens första emo och ger nycklar till att förstå både mellankrigstiden och vår samtid.

    I snart hundra år har Dr Caligaris kabinett fascinerat människor på ett personligt och psykologiskt plan, men filmen är också en kulturhistorisk pärla.

    En berättelse om den tillfälliga fristen från våld mellan två världskrig, om den expressionistiska tyska konstscenen och om den gryende psykiatriska vetenskapen. Helt enkelt en karta över den tidens idéer.

    Men framför allt är det stilen som gjort filmen inflytelserik. Tänk på en av filmens rollfigurer Cesare som filmhistoriens första emo, så får du en bild.

    JUST BEGREPPET EMO fick mig att naturligtvis tänka ännu mer på dig, Magic, enär jag misstänker att du gillar även emo-karaktärer. Eller är jag helt fel ute nu???

    Och sedan detta att en av rollfigurterna får omkring som en zombie i sömnen (så kallad somnambulism). Och att hypnos/hypnotisering spelar en viktig roll för och i plotten. Båda dessa fenomen har du ju skrivit en hel del om på din andra blogg.

    Till sist Här kan du och andra intresserade läsa ännu mer om filmen: http://sv.wikipedia.org/wiki/Dr._Caligaris_kabinett .

    Vem vet? Kanske något för dig att blogga om framöver, Magic?

    Jag kan nästan se framför mig ingressen: “I dag plockar jag, Magic, fram en 95 år gammal stumfilm ur ett kabinett för att ställa ut den till beskådande i ett helt annat kabinett, nämligen mitt eget Miss Magic’s Cabinet. Spänn fast säkerhetsbältena, för det är en ruggig och skräckfylld resa genom livet, som denna stumfilm bjuder oss på.

    Ja, ungefär så kan jag föreställa mig, att din egen inledning till den bloggartikeln skulle kunna komma att se ut, eftersom du själv ju är så duktig på att leka, vrida och vända på orden som den duktiga ordbrukare och bokstavsskötare du är, Magic PADSO! 🙂

    • Hej!
      Åh, stort tack för länken! jätteintressant! The Cabinet of doctor Caligari är faktiskt en av mina favoritfilmer någonsin. Har en stor poster av den på väggen hemma och har sett filmen sådär uppåt tio gånger 😀
      Det är (som du anar) den filmen som jag döpt min blogg efter. Kommer lugnt komma ett inlägg om den snart 🙂

  3. Du är verkligen kunnig när det gäller gamla spelfilmer, Magic. Jag gissar att du måste ha läst och studerat rätt mycket filmhistoria/filmkunskap för att bli så här duktig.

    Apropå radioprogrammet Klassikern så blir man rätt allmänbildad inom litteratur och film, om man lyssnar någorlunda regelbundet på de tiominutersprogrammen.

    Jag minns ett program i serien som sändes för många (säkert mer än fem) år sedan. Det handlade om filmmusikalen Brigadoon, för detaljer se: http://www.tamswitmark.com/shows/brigadoon/ .

    Det skulle inte förvåna mig, om du har sett även den filmen, Magic. 🙂

    SPOILERVARNING utfärdas nu! Den som inte vill veta något om handlingen måste sluta läsa resten av detta kommentarsinlägg.

    ALLTSÅ: För dem som INTE har sett filmmusikalen följer här en kort resumé. Två unga stiliga amerikaner, Tommy och Jeff, på besök i Skottland går en dimmig dag vilse någonstans ute på de skotska hedarna. Då plötsligt, in the middle of nowhere, utspelas något mirakulöst mitt framför ögonen på dem.

    Dimman börjar lätta, och fram stiger en bortglömd och förtrollad by kallad Brigadoon. Den och dess invånare dyker upp en gång vart hundrade år, och just nu tillåter förtrollningen att den får manifestera sig här i vår fysiska verklighet igen för något dygn eller så. Därefter kommer byn och dess icke-åldrande invånare ånyo att försvinna från vår fysiska verklighet, Och det lär dröja ytterligare hundra år innan det är dags för nästa återbesök i vår mer normala mänskliga värld här på jorden.

    Jeff och Tommy blir förstås nyfikna och bestämmer sig för att våga gå in i byn. Väl där börjar de att prata med dess invånare. Varvid tycke uppstår, som det heter.

    Tommy blir blixtförälskad i en Brigadoontjej som visar sig heta Fiona. Men han får samtidigt veta vilken förbannelse som vilar över byn och dess invånare.

    Så Tommy ställs inför valet att tillsammans med sin kompis Jeff lämna byn igen eller att stanna kvar hos Fiona i Brigadoon. Fast i så fall tvingas han naturligtvis dela Fionas öde och tillsammans med henne och övriga invånare i Brigadoon försvinna från den normala verklighet, i vilken vi människor är vana att leva.

    Det blir förstås ett svårt val för Tommy: antingen förlorar han för alltid kontakten med familj och vänner hemma i USA (New York). Eller så förlorar han kontakten med sitt livs stora kärlek, Fiona.

    Nu slut på min spoilertext.

    Till dem som valde att strunta i min spoilervarning här ovan kan jag avsluta med att säga, att det finns en hel del likheter med långfilmen Broarna i Madison County med Meryl Streep (rollfiguern Francesca) och Clint Eastwood (rollfiguren Robert) i huvudrollerna. Läs gärna mer om den filmen här: http://nyheter24.se/filmtipset/film/broarna-i-madison-county.html

    • Hej bbnews!
      Ja, film är så mysigt. 🙂 Har gått en kurs i filmhistoria också vilket var väldigt kul 🙂
      Åh, jag har faktiskt inte sett den filmen så jag hoppar över att läsa dina spoilers för det är lugnt en film jag vill se 🙂

  4. Var det intresse för stumfilm, monster, fantasy, sci-fi och dylikt som fick dig att gå den kursen, Magic? Eller var det under/efter den kursen du “insåg”, att djupdykningar ned i filmhistorien var lite av din “grej”?

    Hur som helst är det lätt för oss som följer dig på denna nya blogg att se hur detta med filmer och filmhistoria är något som ligger dig varmt om hjärtat. Du har mycket svårt att dölja din “kärlek” till den här sortens ämnesområden. Och för övrigt: Varför skulle du dölja det? 🙂

    Det är en fröjd att som läsare av denna blogg få bli delaktig av dina egna filmupplevelser eller, för den delen, dina minst lika spännande och intressanta nedslag i världslitteraturen och litteraturhistorien. 🙂

    Apropå det sistnämnda. Ingen som följer dig på denna Cabinet-blogg har väl kunnat undgå att notera din förtjusning för systrarna Brontë. Vill därför tipsa dig om denna artikel, som nyligen dök upp i min mejlinkorg: http://www.brainpickings.org/2015/04/21/charlotte-bronte-love-letters-heger/ . Jag är säker på att du kommer att uppskatta den, inte minst med tanke på ditt eget så emotionella, empatiska och kärleksfulla hjärta. Magic. 🙂

    • Ja, precis. Jag hade varit intresserad ett bra tag o ville veta mer. Kursen var dock bara tre dagar. Jag också en kompis åkte iväg och bodde på en kursgård i tre dagar. Det var mysigt, intensivt men också rätt kortfattat. Skulle gärna gå någon längre kurs 🙂
      Åh, tack! Så roligt att bloggen är rolig att läsa! 😀
      Tack så mycket för länken. Mycket intressant. Men stackars Charlotte! obesvarad kärlek är något av det mest smärtsamma 😦

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s