Coraline av Neil Gaiman

Idag ska vi ta en titt på en bok jag verkligen gillar; Coraline av Neil Gaiman. Man skulle kunna kalla den för en mörk saga. Den räknas för det mesta till skräck eller fantasy.

Coraline handlar om en elvaårig flicka. Hon är nyfiken och gillar att utforska världen omkring sig. Hon älskar sina föräldrar men tycker att de är lite tråkiga ibland eftersom de inte alltid har tid för henne. När Coralines familj flyttar till ett nytt hus hittar Coraline en mystisk dörr i vardagsrummet. På andra sidan finns en annan värld…

(I det gröna stycket kommer några små spoilers! Så se up. De bits ibland…)

Där hittar Coraline en värld som nästan är en spegling av hennes egen. I denna andra värld har hon en alternativ mamma och en alternativ pappa. På ytan verkar denna värld vara mycket bättre än hennes verkliga värld. Den är fylld av magi och Coralines alternativa föräldrar är fyllda av uppmärksamhet gentemot henne. Men det finns en obehaglig underton och hon känner tydligt att saker och ting inte står rätt till. De alternativa föräldrarna vill att Coraline ska stanna hos dem. De har knappar istället för ögon. De försöker få henne att gå med på att också få knappögon så att hon kan stanna i deras värld. Snart står Coraline inför en kamp. Både för att rädda sig själv men också för att rädda sina riktiga föräldrar.

Den andra mamman är en väldigt intressant onding. Definitivt en av mina favoritondingar inom litteraturen. Hon är väldigt komplex och omgiven av mycket mystik.
I början av boken ser hon ungefär ut som Coralines riktiga mamma fast längre och med knappögon. Under bokens gång blir hennes utseende mer och mer groteskt. Senare i boken möter Coraline ett gäng barn som den andra mamman fångat och stängt in i en spegel. Barnen pratar som om de är från en annan tidsålder. Detta antyder till läsaren att att den andra mamman stulit barn väldigt länge. Jag gillar hur författaren aldrig låter någon viss karaktär sätta sig ner och förklara allt om den andra mamman utan allt vi får veta om henne framgår väldigt subtilt och pö om pö. Det bygger upp mysteriet och läskigheten med henne. Den andra mamman är aldrig direkt våldsam utom i spegelscenen och på slutet. Hon försöker få Coraline att stanna genom att överösa henne med leksaker, uppmärksamhet och kärlek. Detta lägger skräckaspekten i boken på det psykologiska planet i större delen av berättelsen. Coraline måste stå emot och se igenom den andra mammans manipulation. En annan intressant dimension hos den andra mamman är att hon faktiskt har en slags riktig kärlek till barnen hon fångar. Coraline jämför den andra mammans kärlek med en drake som vaktar och älskar sitt guld. Hon vill äga dem hon älskar. Ett faktum som inte gör mamman mindre creepy. Hu!

Det viktigaste temat i boken är modighet. Jag älskar bokens defination av mod. Mod är att vara rädd men ändå göra det som är rätt. Är man inte rädd för något man gör så är man inte heller modig. Det är sant. En person som är rädd för att sjunga på en scen inför publik men ändå gör det är modig. En som bara tycker det är kul att uppträda är inte modig alls.

En annan viktig insikt Coraline gör beskrivs i följande citat: “I don’t want whatever I want. Nobody does. Not really. What kind of fun would it be if I just got everything I ever wanted just like that, and it didn’t mean anything? What then?”
Coraline inser att verkligheten (med sin blandning och tråkigt och roligt, med sina perioder av väntan och längtan) är mer värd än en magisk tillvaro där hon får allt hon pekar på direkt. Hennes (ibland upptagna) föräldrar är de hon älskar och är älskad av. Inte en falsk version av dem som alltid gör vad hon vill men utan att älska henne på riktigt.

Det finns också ett tydligt “ensam är stark” tema i boken. Coraline har egentligen ingen som stöttar eller hjälper henne. Hon får lite hjälp av en svart katt men annars måste hon ta hand om sig själv i större delen av historien. Detta är en av de saker jag gillar bäst med boken. Coraline är smart, enveten och modig. Men hon är samtidigt mänsklig och blir rädd, ledsen och gör nya insikter. Övervinner sin egen rädsla och slåss med det onda. I slutet av boken har Coraline på många sätt “växt upp” och utvecklats som person.

Det finns en film baserad på Coraline också men jag tyckte inte om den. Jag kände att den missade det som gör boken bra. Den har lagt till en helt onödig karaktär och den framställer Coraline som en riktigt odräglig unge! Vilket är synd för hon är en väldigt bra karaktär i boken.
Jag stör mig på mer saker i filmen men ska inte ta upp det här. Mitt råd är; läs boken! Den är awesome! Låt er inte avskräckas av att den är för yngre. Detta är en bok som kan uppskattas av alla åldrar. (Jag skulle för övrigt inte rekommendera den för de som är alltför små. Den har sina rätt läskiga partier…) Det är nog en bok som är bäst för föräldrar att läsa tillsammans med sina barn så man kan dela läskigheterna och diskutera.

Coraline är grymt bra skriven, atmosfärisk och plotten är väldigt smart. Det är en bok som jag kände mig upplyft av efter att ha läst.

Har ni läst / vill läsa Coraline?

Advertisements

2 thoughts on “Coraline av Neil Gaiman

  1. Jag har längtat och längtat efter ett nytt blogginlägg av dig, Magic, här på din Cabinet-blogg. Och när nu detta efterlängtade nytillskott har anlänt hit, blir jag mer än nöjd. Ja, rent av supernöjd.

    Vad jag särskilt uppskattar hos dig är din förmåga att återge och sammanfatta den kompexitet som finns i bokens handling, något som den filmade versionen tyvärr tycks missa nästan helt och hållet.genom sin mer svartvita syn på Coraline och hennes två världar. Du, däremot, förmår att utnyttja hela färgskalan och lyfta fram en rad ytterligare nyanser, alltså inte bara måla med de vita och svarta färgerna. Bra gjort av dig, Magic!

    Som jag förstår det gör handlingen i den här boken avstamp från två teorier om vår värld; den ena känd från antiken, den andra av betydligt modernare snitt.

    Den ena teorin bygger på synsättet, att just speglar utgör en gräns mellan vår “vanliga” verklighet och en delvis annorlunda verklighet, som starkt påminner om den som vi normalt framlever våra liv i. Två verkligheter som på det stora hela ser likadana ut, dock inte på detaljnivå. Jfr med hur ditt spegeljag lyfter sin vänstra hand till hälsning, om du står framför spegeln och höjer din högra hand för att signalera fredliga avsikter. Allt medan upp förblir upp och ned fortfarande är ned också i spegelbilden, innebärande att alla opariga kroppsdelar/organ såsom mun och näsa sitter där de ska och inte har bytt plats eller dylikt.

    Den andra teorin, från vilken den här boken har hämtat näring är, anser jag, är den på kvantfysik grundade idén om parallella världar/universa, den så kallade Many Worlds Interpretation-hypotesen (MWI), om vilken den intresserade kan läsa mer här: http://en.wikipedia.org/wiki/Many-worlds_interpretation .

    Den spekulativa MWI-hypotesen passar absolut bra att ha som ett (del)tema i just fantasy- och Sci-Fi-litteratur. Det är lätt att förstå, Magic, hur du med din kreativa hjärna och ditt intresse för inte minst magi och mystik känner så starkt för den här boken, både vad gäller huvudpersonen Coraline (som i mångt och mycket verkar vara samma andas barn som du är) och de idéer som ligger till grund för själva intrigen.

    För övrigt har du ju på din andra blogg, Magic, visat ett eget stort intresse för magiskt tänkande om speglar och spegelbilder. Som till exempel den här artikeln: https://missmagicgirl.wordpress.com/2008/09/24/spegelmagi/ . Även din artikel om Bloody Mary förtjänar att nämnas i detta sammanhang: https://missmagicgirl.wordpress.com/2011/01/21/bloody-mary/ .

    PS Jag tycker att du ska börja “korslänka” mellan dina båda bloggar, Magic! Dvs själv göra det som nu jag i stället tipsar om i kommentarsfälten här och i din Facebook-grupp. DS

    • Hej bbnews!
      Stort tack! 😀 Mitt mål är att inläggen ska kunna underhålla och väcka tankar även hos dem som inte läst böckerna / filmerna jag pratar om och det gör mig glad at höra att jag verkar lyckas med det 🙂
      Speglars roll i historien är verkligen nämnvärt. Det är något magiskt med speglar. De visar världen samtidigt som de förvränger den lite. (Spegelvänt)
      Man kan verkligen förstå att speglar triggat igång folks fantasi genom tiderna och gett upphov till både historier, skrock och folktro.
      Idén om parallella verkligheter är intressant. Det är verkligen ett återkommande tema inom litteratur och film.
      Jag länkar här till mitt inlägg om andra dimensioner https://missmagicgirl.wordpress.com/2009/08/25/andra-dimensioner-och-gransvarldar/ Blir inspirerad att blogga mer om just parallella verkligheter och kanske komplettera med ett inlägg om hur det har tagits upp inom fiktion på denna blogg. 🙂
      Det är en bra idé att länka mer mellan bloggarna. Jag ska göra det 🙂
      Tack igen! 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s