The Blob från 1958

Jag älskar gamla, lama skräckfilmer. Särskilt från 50-talet. De har bara sån enorm mysfaktor och är ofta så-dåliga-att-de-är-hysteriskt-roliga. Den första jag såg, för sisådär tio år sen nu, var The Blob från 1958 *sentimental änglakör*. Tänkte prata lite om den i detta inlägg. Häng på!

The Blob börjar med att två tonåringar bevittnar ett meteoritfall på väldigt nära håll. De bestämmer sig för att försöka hitta den. Men en gammal gubbe hinner fram före dem. Han slår på meteoriten som då öppnas som ett ägg. Ur den kommer en geléliknande klump som attackerar gubben och fastnar på hans arm! Ungdomarna hittar gubben och tar med honom till doktorn. Det blir snabbt tydligt att det som sakta men säkert växer på gubbens arm är livsfarligt och snart är hela staden i fara!

Plocka aldrig upp en stor slemmig klump ni hittar i naturen. Det är filmens budskap! 😉

I det gröna stycket blir det spoilers!

The Blob är fylld av roliga och lama scener. Mina favoritscener är i början när gubben med bloben på armen kommer till doktorn. För doktorn är så himla inkompetent!
Hans sätt att hantera situationen är att se bekymrad ut, lägga en filt över gubbens arm, bläddra i nån bok, titta under filten och lägga tillbaka den igen alltmedan bloben bara växer sig större och större. Om jag någon gång råkar ut för en köttätande jellybean så vet jag vilken fiktiv doktor jag INTE ska gå till. När han väl bestämmer sig för att gå till handling så har bloben redan slukat sitt första offer. Suck. 😛 Sjuksköterskan som jobbar för doktorn är inte mycket att ha till stöd i en krisituation heller… Hon hade lätt kunnat springa ifrån bloben med tanke på hur långsam den är. Istället står hon snällt kvar, skriker och faller över den.
I slutet av filmen (efter att de har försökt skjuta på bloben med pistol… Amatörer!!!) så kommer de på den coola idén att frysa ned Bloben och dumpa av den i arktis. Denna film måste vara den sanna anledningen till att alla miljöforskare oroar sig så för att isarna ska smälta 😉 Okej, okej skojar bara…. ^^;

Bloben är redo att gå på bio, avnjuta en film och knapra i sig en massa människor som snacks. 😉 Lägg även märket till smygreklamen för Bela Lugosi ^^

The Blob är definitivt gjord med en stor gnutta humor. Det behöver man bara lyssna på inledningslåten för att fatta. (Den är btw väldigt skojig och med stor ”fastna i huvudet”-risk.) Men trots att The Blob innehåller en hel del skämt så skrattar man som tittare oftast åt filmen och inte med den.

Huvudpersonen i ”The Blob” spelas av Steve McQueen. Tydligen var manusförfattarna väldigt lata för de orkade inte hitta på ett nytt namn åt sin hjälte utan han fick helt enkelt heta Steve. Steves namn är för övrigt totalt överanvänt. Jag har aldrig hört någon bli kallad för sitt förnamn såååå ofta. Faktum är att ”The Blob” lätt skulle kunna bli ett drinking game. Ta en klunk varje gång:

1. någon säger ”Steve”
2. Varje gång huvudpersonerna kallas för ”kids” trots att de ser ut att vara typ 30 år.
3. Varje gång ”kidsen” beter sig allmänt tonårsklichéigt.
4. Varje gång doktorn beter sig allmänt inkompetent.
5. Vare gång hjältinnan nojar över hunden de hittar i början
6. Och så vidare i all oändlighet….

Jag rekommenderar dock ingen att faktiskt leka ett sådant drinking game…. Skulle kunna bli farligt för hälsan… ^^

Trailern ovan.

Avslutningsvis så vill jag säga att jag faktiskt rekommenderar denna film. Den är väldigt underhållande just eftersom den är så pinsamt lam. Den har stark retrocharm och är mysig helt enkelt. Jag har sett den två gånger och hade kul varje gång. Om ni ska ha en ”Bad movie night” så rekommenderas The Blob skarpt.

Har nån av er sett / vill se the Blob? 🙂

*Något stort geléliknande kryper upp bakom Magic! ”OMG! Bloben är efter mig! Baserat på farten den rör sig i så kommer det nog bara ta en dygn innan den når fram till mig! Panik! Mitt enda alternativ är att kasta mig skrikande rakt över bloben! Gahhhaaa!”*

Advertisements

One thought on “The Blob från 1958

  1. missmagicgirl Post author

    Hej!
    Tack så jättemycket för alla dina fina ord och råd. Jag uppskattar verkligen att du tar dig tid att fundera så mycket över det jag skriver och engagerar dig så i mig. 🙂
    I just fallet med denna recension så håller jag dock inte med dig. Delvis har du rätt, när man analyserar ett verk så är det viktigt att fundera över situationens konsekvenser och budskap. Budskapet är ju en viktig del av ett verk och kan få det att antingen bära eller brista. Ett bra verk uppmuntrar till den typen av funderingar som du tar upp i din kommentar.
    Men The Blob är inget bra verk. Den gjordes inte med någon djup tanke bakom sig. Därför känner jag inte heller att den förtjänar ett seriöst inlägg.
    Jag gillar b-filmer för att de är så dåliga att man kan skratta åt dem. Men när jag vill filosofera över livet så väljer jag mer välgjorda filmer / böcker som tar upp allvarligare ämnen på ett seriöst sätt. The Blob är bara fluff. Underbart roligt fluff, men ändå bara fluff. 🙂
    Jag kände därför att en lättsam, oseriös recension passade bäst. 🙂 Jag känner att vidare funderingar över utomjordingar bara hade gjort inlägget ofokuserat och rörigt. Därför sparar jag sådant till andra inlägg.

    Men tack igen för din fina kommentar! Till skillnad från The Blob så är den fantasieggande, tankeväckande och intressant. Jag kommer absolut skriva mer om de funderingar som du tar upp i andra inlägg. 🙂

    Reply

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s