Hobbittankar och minnen

Igår såg jag den sista filmen i Hobbit-trilogin. Jag var en aning besviken måste jag erkänna. Men jag tycker ändå om den filmserien väldigt mycket. Jag har stark känslomässig anknytning till den kan man säga. I detta inlägg tänkte jag dela med mig av mina Hobbit-minnen och prata lite om filmerna. 🙂 Spoilers är grönmarkerade så ni kan lugnt läsa på. 🙂

Hobbitfilmerna är baserade på J.R.R. Tolkiens roman ”Bilbo-en hobbits äventyr”. Det är en barnbok som kom att bli föregångaren till den betydligt mer vuxna bokserien ”sagan om ringen”.
Jag är inte inne på Tolkien rent allmänt och kan inte så värst mycket om hans värld. Tror det är för att jag är mer en scifi-tjej än en fantasy-tjej. Men jag gillar ”sagan om ringen” –filmerna och har sett dem flera gånger. Jag tycker också om Hobbit-boken.

När första Hobbit-filmen skulle komma ut var jag och min kompis urtaggade. Vi ville uppleva den där ”sagan om ringen” –biomagin som vi missat eftersom vi var små och fåniga när de första filmerna kom ut. Vi hörde att det skulle vara en festlig smygpremiär av Hobbit. Självklart var vi tvungna att gå. Men biljetterna släpptes vid nio på morgonen och vi var inte de enda som ville lägga vantarna på dem Gollum-style. Vi gick till bion på kvällen innan biljettsläppet och då hade folk redan satt upp tält utanför biografen. Jag och min kompis var dock inte fullt så dedikerade. Vi åkte istället hem till henne och hängde framför datorn fram till tre på natten. Först då gjorde vi oss i ordning och åkte till bion. Beväpnade i rustningar (läs: filtar) och med Lembas som proviant (Läs mackor och choklad). Vi fick en relativt bra plats i kön.

Här under kan ni se bilder från kön. Där stod vi i fem timmar i tio minusgrader. Är det bara jag eller kan man faktiskt se kylan?

Stämningen i kön var underbar hela natten. Folk spelade ”sagan om ringen”-musik och delade snällt med sig av varmvattenflaskor.
Jag hade packat in mig väldigt bra i tjocktröja, dunjacka och täcke. Men jag hade glömt fötterna! :-O Men trots att jag fick kalla fötter så höll jag ut. Nämnde jag att det var tio minus?!?! I was so cool 😉

Smygpremiären var värd väntan. Det var väldigt festlig stämning och vi välkommandes in på bion av en kör av alver ^^

Jag har haft som mission att spara en hobbitmugg från varje film. Kan ni ta in min fasa då jag insåg att de inte hade några muggar till denna sista film? Nu kommer samlingen för evigt bara bestå av två muggar. I Fail! Jag vet inte ens om två stycken kan räknas som en samling. Ursäkta mig medan jag går och gråter i ett hörn… *Gör en dramatisk sorti som involverar en blåsande kappa och en ensam tår längs kinden*

Så vad anser jag om filmerna då?

Tja, De är för långa. Hobbitboken är kort och lättsam. Inte alls lika mångbottnad och episk som ”Sagan om ringen”. Men filmskaparna har (förmodligen på grund av pengagirighet) lagt till en massa för att kunna göra tre stycken tvåtimmars filmer.
Men jag tyckte ändå om de två första filmerna fast de är lite ojämna i sin ton. De vet inte riktigt om de ska vara episka ”sagan om ringen”-filmer eller om de ska vara lika lättsamma som hobbitboken.
Men jag gillade miljöerna, actionscenerna och flera karaktärer. Scenen med Gollum i första filmen är ett mästerverk. Överlag så finner jag filmerna spännande och mysiga.
Jag verkar dessutom vara den enda som faktiskt gillar att de skrev in en kvinnlig alv vid namn Tauriel i plotten. Jag gillade hennes romans med Kili. Jag tycker deras historia var söt. Men jag håller samtidigt med folk om att det hade varit bättre om Tauriels personlighet inte definierats av hennes förhållande till en man. Hon hade fortfarande kunnat få ha romansen med Kili men hon borde ha fått en mer självständig roll i historien. Nu känns hon bara inklämd och överflödig för den stora plotten. Dock så är hon inte den enda karaktären som har det problemet…

(I kommande gröna stycke kommer det spoilers! Se upp! De bits!)

Jag menar, Legolas är bara där för att vara fanservice. Han är bara med för att han var populär. Sen har vi Bilbo själv. För att vara titelkaraktären så är det väldigt lite fokus på honom. Jag tycker aldrig att han blir en särskilt djup karaktär och man känner inte direkt att han utvecklas eller lär sig något av sina upplevelser. Jag gillar hur Bilbo i boken börjar som en karaktär som lever ett väldigt lugnt och ospännande liv. Genom att han dras med i dvärgarnas äventyr inser han både att världen är större än vad han trott och att han själv har betydligt mer mod inom sig än han någonsin skulle ha kunnat ana. I filmerna känns dessa insikter inte alls lika tydliga. Filmerna fokuserar mer på Bilbos växande vänskap till Thorin. Det är inte fel men jag hade gärna sett att Bilbo gjort lite fler självständiga insikter också.

Men låt oss prata om denna sista film och varför jag tyckte mindre om den än de andra två. För det första så stökades cliffhangern från förra filmen över så fort (innan förtexten) att det kändes onödigt att de ens avslutade förra filmen med en cliffhanger.
För det andra:
Under första halvan av filmen byggs det upp en konflikt mellan människorna från laketown och dvärgarna. Det byggs också upp en psykologisk konflikt genom att Thorin (dvärgarnas ledare) blir besatt av rikedom och börjar handla själviskt. Första halvan fokuserar bara på detta och Bilbo gör några viktiga val. Men dessa val har inga direkta konsekvenser för sen dundrar en arme av orcher in och resten av filmen består av kriget mot dem.
Konflikten mellan folket från Laketown och dvärgarna släpps.
Thorins maktgalenhet försvinner efter att en vän pratar allvar med honom. Historien kändes styckad i två delar för mig. Första halvan byggde upp en massa problem som sen löstes i en handvändning medan andra halvan bara var krig. Än en gång så tror jag problemet ligger i att bokens historia inte passar som tre filmer.
För nu måste de förlänga händelser som inte var ämnade för det. Bara för att vinna tid. Det finns liksom ingen punchline någonstans. Ingenting som alla händelser leder fram och knyts ihop av.

Wow, lååååångt inläääääggg! :-O
Kort sagt: jag gillar ändå de två första hobbitfilmerna. De är inte perfekta men de är mysiga och underhållande. Den sista filmen var sådär och om jag fick bestämma skulle det bara ha gjorts en film. Det hade räckt och förmodligen blivit superduper bra 🙂

Vad anser ni?

Btw, jag köade fem timmar i tio minus! Tio minus! Har jag nämnt det? 😛

Advertisements

24 thoughts on “Hobbittankar och minnen

  1. Ja, det var ett ovanligt långt inlägg, Magic. 🙂 Men mycket läsvärt. Som vanligt. Jfr talesättet att man gärna vill tala om varav hjärtat är fullt. Och i ditt fall var det uppenbarligen så, att ditt hjärta var smockfullt av intryck och upplevelser, vilka du kände för att dela med dig av i denna bloggartikel. Något som jag finner lika lovvärt som intressant, ska du veta.

    Allra först, medan jag kommer ihåg det: Skulle du vilja utveckla det du skriver om att du är mer en scifi-tjej än fantasy-tjej? Var menar du att de största skiljelinjerna går mellan scifi och fantasy? Försök förklara för mig som är rena novisen på detta område.

    Nu över till några tankar som jag erhöll vid läsningen av era strapatser inför och i väntan på (smyg)premiären. Det där med att du fick kalla fötter låter inte så coolt. Det finns i kroppen en reflex som innebär att kalla fötter sänker temperaturen även i halsens slemhinna, vilket i sin tur ökar risken för att bli förkyld. Hoppas emellertid att du ska slippa bli förkyld, Magic.

    För övrigt lite konstigt, tycker jag, att du som har så många järn i elden kan få kalla fötter. Men det är väl som folk brukar säga: Shit happens. 🙂 Man kan inte tänka på allt.

    Förresten: Hur kallt var det när du stod där i kön, tillsammans med din kompis, och väntade i fem timmar? Varför utelämnar du den viktiga uppgiften? 🙂 Trots noggrann genomläsning av din text, så finner jag ingen temperaturangivelse någonstans. Kan dock tänka mig att det måste ha varit en så där 10 minusgrader. Kan det stämma, tror du? 🙂

    Va??? Möttes ni inne i biosalongen av en hel kör av alver? Å, det skulle jag ha velat få uppleva också! Vad sjöng dessa alver? Sånger ur någon av filmerna? Eller kanske julvisor? Hade de här alverna hunnit lära sig svenska eller de sjöng på annat språk? Hur långa var de? 50 cm eller lite längre än så? 🙂

    Nej, inte gråta, Magic. *vill trösta* Men jag förstår din frustration över att du inte fick möjlighet att komplettera din muggsamling. För övrigt: Synd att du inte hade möjlighet att ta ett “mugshot”-foto inne i biosalongen.

    Intressant det där du skriver om den kvinnliga alven. Jag har just kommenterat din adventslucketext nr 21, om julbadet. Konstaterar i den kommentaren att det patriarkala samhället visar upp sitt fula tryne lite överallt (som det där med att män badade innan kvinnor och barn fick ta sina juldopp – i samma vatten – i badbaljan. Och samma sorts patriarkala synsätt lyfts alltså fram även i den film du såg.och nu recenserar. Bra av dig att påpeka en sådan sak, Magic. Dvs identifiera och påpeka förekomst av dolda värderingar, vilka folk i allmänhet inte har en tanke på att de faktiskt kan finnas där man minst anar det.

    Din kommentar om Legolas i stycket därefter bär samma prägel av klarsyn från din sida. Du verkar vara bra på att “genomskåda” saker och ting, Magic! Så att säga läsa även mellan raderna. Sånt gillar jag lite extra.

    Och sedan, som vanligt, ska du ha beröm för att du MOTIVERAR dina åsikter så bra. Definitivt relevanta motiveringar du kommer med. Även det är något jag gillar skarpt.

    Ser verkligen fram emot fler upplevelseinlägg från dig här på the Cabinet of Miss Magic.

    • Hej bbnewsab!
      Tack så mycket! 🙂 Det var roligt att höra. Var rädd att det skulle bli långrandigt.
      Scifi definieras av uppfinningar, framtidsvisioner och situationer där den tekniska utvecklingen tillåter människorna att göra saker som inte är möjligt i vår tid.
      Allt i science fiction har en vetenskaplig förklaring även om uppfinningarna som beskrivs inte är möjliga på riktigt eller bara finns i teorin i vår riktiga värld.
      Fantasy är istället övernaturligt fokuserad. Med magi, mytologiska varelser, alver och så vidare. 🙂
      Jag föredrar scifi eftersom de böckerna oftare tar upp mer filosofiska frågor. Så som The Left hand of darkness som jag skrev om här för några inlägg sedan. Den undersöker ju frågor om könsroller och kulturkrockar. Eller Solaris som jag recenserade förut. Den tar ju upp frågor om trauma hantering och varför vi människor känner behov av att förstå andra eventuella livsformer i universum. Fantasy tar självklart också upp intressanta funderingar men jag känner att scifi ofta gör det med större bredd.
      Därför är jag mer dragen till scifi 🙂

      Ah, jag blev inte förkyld som tur var 🙂
      Hahaha jag önskar att alla mina “Järn i elden” hade hjälpt… ^^
      Det var tio minus den natten 🙂
      Åh, alvkören var episk. De hade alvöron och sjön sagan om ringen låtar 🙂 Ofta på alviska (Tolkiens eget språk)
      Nawh, tack! Jag ska nog komma över det där med muggen… EN dag… 😛 Hahahah inget mugshot tyvärr 🙂
      Ja, jag tycker det är viktigt att se saker ur ett femenistiskt perspektiv också. Visst är det mer jämställt nu än förr när de badade julbad men det är inte på långa vägar så jämställt som det borde vara…
      Tack så mycket för att du gillar min sätt att recensera. Det gör mig glad! Och tack själv för din fina kommentar 🙂

  2. Å, tack för detta klargörande av de viktigaste skillnaderna mellan scifi och fantasy, Magic!

    Fast det oroar mig lite att du känner dig, som du skriver, “dragen”. Här där jag bor betyder “att vara dragen” att man så att säga är rund under fötterna och har svårt att stå upprätt samt vinglar rejält när man går, allt en följd av för mycket inmundigande av alkoholhaltiga drycker.

    Jag hoppas att du inte är “dragen” på det viset. För då kan det lätt sluta med ett mugshot.

    Nähä, nu måste jag själv “draga” vidare. 🙂 *ser fram emot nya recensioner från dig här i ditt Cabinet*

  3. Här kan du läsa en annan recensents syn på det hela: http://www.smithsonianmag.com/arts-culture/tolkien-nerds-guide-hobbit-battle-five-armies-180953681/ .

    Vad jag frapperas av, Magic, är vilka påfallande likheter det finns mellan din egen recension här ovan och denna amerikanska recensents syn på filmen.

    Jag tycker att dessa likheter understryker hur duktig du själv är. När ska du inse, Magic, att du faktiskt kan mycket mer än du själv någonsin vågar tro? De flesta människor inbillar sig, att de vet och kan mycket mer än de gör. Men med dig är det alltså snarast tvärtom.

    Känner du till talesättet “Man ska inte sätta sitt ljus under skäppan (eller: under ena skäppo som det står i Gustav Vasas bibel från 1541)? Läs mer om uttrycket här: http://sv.wiktionary.org/wiki/s%C3%A4tta_sitt_ljus_under_sk%C3%A4ppan .

    Alltså: Våga visa upp dig som den ljusspridare du de facto är, Magic! Om jag kan se det här “ljuset” som lyser så färgstarkt och trivselskapande inom dig, bör väl du själv också kunna göra det? Varför dölja detta förtjusande ljus som kännetecknar dig? Ser ingen som helst poäng med det! Lyd ett gott råd: Kasta bort den där skäppan, som du har för ovana att placera ditt inre ljus inunder i syfte att dölja dess existens. Je vous en prie, Magic TT!

  4. Det är som det står över huvudentrén till fotbollsklubben Liverpool FC:s stadion: You’ll Never Walk Alone.

    Den sången vill jag nu tillägna dig, Magic! Läs gärna mer om den på Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/You%27ll_Never_Walk_Alone , och lyssna gärna också på hur det låter när Liverpool-fansen på Anfields läktare sjunger den sången; se till exempel: https://www.youtube.com/watch?v=F9XOrSd-vMc .

    Nu över till något helt annat, mindre Off Topic. Jag vill erbjuda dig fem länkar till att klicka på, Magic.(Dock inget tvång att du måste, ty det tar dock sin tid att läsa dem alla; men du kan ju alltid sprida dem vidare till dina Tolkienvänner – eller varför inte uppmana dem att besöka ditt Cabinet och klicka på länkarna härifrån?)

    Alltnog, här följer de fem länktipsen:

    1) http://docmadhattan.fieldofscience.com/2014/12/the-hobbit-dragon-and-green-knight.html ..

    2) http://anayambaker.hubpages.com/hub/Symbolism-of-the-Pentangle-in-Sir-Gawain-and-the-Green-Knight .

    3) http://www.thisroughmagic.org/beal%20article.html .

    4) https://www.mja.com.au/journal/2013/199/11/hobbit-unexpected-deficiency .

    5) http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1569904802001295 .

    Jag själv har bara hunnit skumma igenom innehållet i länktips 1-3. Artikel nr 4 har jag dock läst noggrant, och detsamma gäller artikel nr 5, som tyvärr finns bakom en betalvägg, så enbart abstract/artikelsammanfattning är fritt tillgänglig. För mig som icke-nörd är artiklarna 2, 4 och 5 mycket intressanta. Artiklarna 1 och 3 kräver, för erhållande av fullt utbyte av innehållet, att man är insatt i hobbitvärlden och dess egenskaper (något som väl du, Magic, måste vara).

    Nr 5 handlar exempelvis hur drakar kan producera eld som sedan blåses ut genom munnen/nosen/käften. Där kan man verkligen tala om halsbränna. 🙂

    Hur kan drakar göra detta utan att få brännskador på slemhinnan i halsen, svalget och munhålan? Och hur framställer/tillverkar de sin “eldiga” andedräkt? Samt den så viktiga frågan: Eftersom i princip alla drakar verkar vara av hankön, hur påverkar denna så sneda könsfördelning i drakarnas värld deras fortplantning (för jungfrufödsel behövs ju en hona, hanar kan hon klara sig förutan).

    Har vi månne här förklaringen till varför det finns så få levande drakar i dag? Ja, kanske är drakar faktiskt redan utrotade?

    Vet du hur det ligger till med den saken, Magic?

    • Hej bbnews!
      Tack så jättemycket för låten. Riktigt fin att få! 🙂
      Och tack så supermycket för länkarna! 🙂 De ser jag verkligen fram emot att läsa igenom. Kommer säker vidarebefordra några hobbit länkar till viss tolkienfans som ja känner. 🙂
      Hahhaha dör av skratt på halsbränna-kommentaren 😄 Så klockren! Det är så sant också.
      Hmm, drakarna måste ha någon form av eldtåliga slemhinnor. Någon borde forska om det 😉 Kanske är det jag ska bli? Drakforskare, hahah ^^
      Jag tror det finns fler kvinnliga drakar än vi anar. Det är väl bara så orättvist att vi ofta bara godtar att drakar är av manligt kön.
      Men om du har sett Disneys version av törnrosa så finns det ju tillexempel en kvinnlig drake där 🙂

  5. Där ser man, Magic. Du vet ju mer om drakar än de som skrev om drakarnas olika förmågor och fortplantning (= mitt länktips nr 5 i tidigare kommentar från mig).

    Jag har inte sett Disneys version av Törnrosa, så det känns jättebra att du delar med dig av ditt vetande. Det uppskattar jag, vetgirig och nyfiken som jag är av födsel och ohejdad vana.

    Eftersom det finns, låta vara blott ett fåtal, kvinnliga drakar, så lutar det förstås åt att drakarna inte är helt utrotade i dag. Men de måste absolut finnas med på FN:s lista över utrotningshotade djurarter i extra starkt behov av skydd (ingen tjuvjakt på drakar, alltså).

    Vet du om det förutom könet finns några skillnader mellan manliga och kvinnliga drakar, Magic? Är kanske drakhonor mindre aggressiva än drakhanar? Är det bara handrakar som vaktar en nedgrävd guldskatt eller dylikt? Eller kan också en hondrake vara guldskattsväktare?

    Det finns som synes massor att reda ut och ta reda på vad gäller drakars livsstil, förmågor/egenskaper etc. Ska någon kunna gå i land med den forskningsupp, måste det väl vara just du.

    Dessutom tror jag att du bättre än andra kan tämja en aggressiv drake. Du gör i så fall det i kraft av ditt så empatiska, generösa, godsinta och kärleksfulla hjärta. När en drake får uppleva och känna av all den positiva energi och värme du utstrålar, kommer den förmodligen att tappa lusten att spruta eld, ja att bete sig aggressivt över huvud taget.

    Det är i alla fall vad jag tror, Magic. Vem kan väl vara eller ens bli arg på en sådan som dig? Inte ens drakar eller skräcködlor som Tyrannosaurus kan väl det. Därför skulle du sannolikt passa bra även som djurskötare på Jurassic Park eller som lejontämjare och/eller tigerdomptör på Cirkus Scott eller dylikt. Dock bör du inte överväga att bli trapetskonstnär på cirkus, alltså en artist som kastar sig mellan olika trapetser uppe under cirkustältets tak. Jag tror att det inte är din grej, liksom. Rätta mig gärna, om du anser att jag har fel därvidlag, Magic… 🙂

    • Åh, jag hoppas att drakarna inte dör ut. Jag skulle gärna adoptera en drakfamilj om de har brist på boplatser. Vore bra också att ha några drakar som kunde vakta mina saker.
      Jag har inte så mycket guld tyvärr men drakar kanske gillar att vakta andra saker också. Så som böcker? *Hoppas*
      Hmm, min teori är tvärtom. jag tror hondrakar är mest aggressiva. Åtminstone när de ruvar på sina drakägg. Då kan de nog bli riktigt farliga om någon kommer för att sno ett ägg av dem.
      Åh, draktämjare vore ett episkt jobb. Nästan lika episkt som drakforskare. Jag får bli båda. Men inga trapetshopp. Sånt skrämmer mig :-O

  6. Allvarligt talat, Magic. Jag tror att du har ovanligt lätt att dels själv tycka om djur (inklusive drakar) och dels bli omtyckt tillbaka av allehanda djur, kanske särskilt av däggdjur, eftersom dessa har en hjärna som, liksom människans, i hög grad styrs av emotioner.

    Ja, överlag är djurens hjärnor mer emotionellt styrda än människors hjärnor är, så djur reagerar oftare och starkare emotionellt än vi människor förmår göra (med undantag för dem av oss som har begåvats med en hög EQ – Emotional Intelligence – vilket brukar manifestera sig i stark empatisk förmåga, samt hög emotionalitet över huvud taget).

    Ett annat namn på den sortens högbegåvade människor är HSP, en förkortning som står för Highly Sensitive Person/Personality. Typiskt för HSP-människor är att de tycker sig kunna stå i ett slags telepatisk förbindelse med sina medmänniskor. Eller med djuren. Jfr begrepp som djurhelare/djurpratare.

    HSP-människor upplever vanligen också en rad som paranormala klassade fenomen (eller rent av övernaturliga fenomen), alltifrån sanndrömmar till förmågan att känna på sig vad som kommer att hända/inträffa kommande dag eller dagar.

    Om jag har lyckats “läsa av” dig rätt, Magic, är du en utpräglad HSP-individ med en emotionalitet som kan berika ditt liv och öka din livskvalitet. Men som också gör dig extra känslig och lyhörd för andras – både djurs och medmänniskors – emotionella hälsotillstånd. Denna sistnämnda förmåga kan vara på både gott och ont. Risken för överstimulering av hjärnan blir lätt förhöjd, vilket i sin tur kan ge upphov till ökad mental stress.

    Just synestetiker tycks ha lättare än de flesta att bli överstimulerade i sin hjärna, särskilt om de samtidigt också är högt empatiskt och emotionellt begåvade. Därför är det viktigt för den sortens individer att regelbundet koppla av, så att de kan gå ned i varv. Inte sällan brukar de somna, om de ägnar sig åt exempelvis meditation eller andra gå ned i varv-tekniker, något som är ett tecken på att de är i behov av att “skruva ned” aktiviteten i sin hjärna.

    Låt mig sammanfatta: Ju mer benägen någon är att låta sig styras av just emotioner, desto mer lyhörd blir alltså den personen – eller det djuret – för de energier/”vibbar” folk sänder ut. Detta kan upplevas som både stressande och upplyftande.

    Vidare: Det verkar som om i synnerhet djur är experter på att kunna förnimma – “känna av” – hur andra mår (såväl djur som människor).

    Minns du exempelvis katten Oscar, som det skrevs en hel del om i början av år 2010, Magic? Han som ansågs ha ett sjätte sinne och liksom kände på sig, när någon på det vårdhem för äldre, döende patienter som han var “anställd” vid skulle till att avlida. Annars kan du väl ta och friska upp ditt minne genom att läsa denna artikel om Oscar the cat: http://www.dailymail.co.uk/femail/article-1248539/Meet-Oscar-cat-knows-.html

    Jag tror att du, Magic, utstrålar (låt oss kalla det för) “tycker om djur”-vibbar i rikt mått. Att döma av kommentarer med mera du har gjort i din Facebookgrupp är du en sann djurvän. Klart att djuren – sannolikt också drakar (fastän de inte är däggdjur) – kan förnimma och känna dina “tycker om djur”-vibrationer. Konstigt vore det annars. Eller hur?

    Så ett alternativ för dig, om du nu inte skulle vilja bli legitimerad draktämjare, vore kanske att bli biträdande/assisterande skyddshelgon för djuren i Vår Herres hage. Normalt upprätthåller helgonet Franciskus (av Assisi) denna tjänst som djurens skyddshelgon, men han kan nog vara i behov av viss avlastning, eftersom det är drygt 830 år sedan han föddes, så han borde rimligtvis vara rätt stapplig och kanske rent av gaggig och glömsk av sig vid det här laget så helgon han är.

    Du kan väl fundera på saken, Magic. Under tiden kan du läsa lite om den helige Franciskus här: http://www.chanshund.com/texter/ovrigt/helgon/helgon.htm . Det är alltid en fördel att informera sig om hurdan ens (eventuellt) kommande chef är och beter sig.

    • Hej bbnews!
      Ja, jag kanske är en HSP. Jag känner verkligen igen mig i att lätt bli överstimulerad och trött i hjärnan. Intressant att det går att koppla till synestesin.
      Jag hoppas att jag sänder ut bra vibbar till alla. Båda människor och djur. 🙂 Det är ju underbart om folk tycker man har bra utstrålning. 🙂
      Åh, jag har inte hört om Oscar katten. Intressant. Jag tycker ofta det känns som att djur förstår delar av verkligheten som är dolda för oss människor.
      Åh, jag skulle inte ha något emot att vara djurskyddshelgon tillsammans med Franciskus. Det är så lustigt men när jag var 7 år lärde vi oss om just Franciskus i skolan och jag blev helt besatt av honom. Han var typ min idol! Hahah 😛

  7. Håller som bäst på att gå igenom e-post som har anlänt till min mejl-inkorg senaste dygnet I ett av nyhetsmejlen, från Discovery Magazine, fann jag en (åtminstone mina ögon) kul nyhetsartikel. Kände direkt att den artikeln är förmodligen – och förhoppningsvis – även Magic intresserad av, ity att den handlar om en av Tolkiens många figurer: Gollum.

    Denne Gollum har presenterats för ett antal läkare, vilka blivit ombedda att ställa sjukdomsdiagnos(er) på honom. Bland de diagnoser som föreslås märks brist på vitamin B12 och vitamin D, detta för att han synes undvika solsken samt är tämligen gammal (närmare 600 år gammal).

    Antagligen har Gollum dessutom problem med en överaktiv sköldkörtel, eftersom han har utstående ögon(glober). (Skulle med tanke på hans ålder inte förvåna om han hade prostatabesvär också, dvs svårt att kissa.)

    Ytterligare en diagnos som föreslås är porfyri, en sjukdom som gör det näst intill omöjligt att vistas ute i solljus, därför att huden är överkänslig (fotosensitiv) för bestrålning av ultraviolett ljus.

    Här kan inflikas att porfyri förr misstänktes ha med vampyrism att göra. Den ömtåliga huden sprack ofta sönder, så att det uppstod blodvite, särskilt runt munnen (läpparnas och munhålans slemhinnor). Något som förstås av okunniga grannar och andra kunde tolkas som att en sådan person just druckit/sugit blod.

    Det låg även dessa människor, som inte tålde solljus, i fatet, att de som regel höll sig inomhus under dagtid för att först efter solens nedgång – och det därmed hade blivit mörkt – våga lämna hemmets “lugna vrå” för att få sig lite frisk luft. Aha, tänkte grannarna, varför är han bara ute om nätterna och ränner runt? Det normala är ju att vara ute om dagarna. Han är säkert vampyr. Kanske rent av bäst att vi skjuter honom med en silverkula först som sist. Bättre att förekomma än förekommas.

    Tillbaka nu till Gollums möjliga diagnoser. På den mentala sidan är det frågan om allvarligare tänkbara diagnoser. Sålunda finns det vissa beteendemönster hos Gollum, vilka indikerar att han måhända kan lida av schizofreni, låt vara en mildare variant av den sjukdomen.

    Alternativt föreslår läkarna diagnosen schizoid personlighetsstörning, något som karakteriseras av brist på intresse för sociala relationer, en tendens till en ensam/solitär livsstil samt emotionell kyla och likgiltighet (alltså liten psykopatvarning på Gollum).

    Jag själv vet alldeles för lite om Gollum men misstänker att du känner till honom relativt väl, Magic. Så därför undrar jag nu om du tycker att de diagnoser som diskuteras i den artikel jag länkat till verkar rimliga och vettiga?

    Nu väntar jag på doktor Magics utlåtande. Hoppas dock att du inte föreslår att Gollum snarast möjligt bör skjutas med silverkula.

    För den som är intresserad av att veta mer om hur man kan skydda sig mot vampyrer vill jag rekommendera Magics bloggartikel på hennes Det okända-blogg: http://missmagicgirl.wordpress.com/2011/12/30/sa-skyddar-du-dig-mot-vampyrer/ .

    Just runt nyår är vampyrer extra aktiva av sig – se där en av många intressanta saker som Magic berättar om i sin bloggartikel. Med tanke på att vi nu alla ska till att fira nyår nästa vecka anser jag, att det är hög tid vi tar del alla goda råd som finns att ta del av i Magics vampyrartikel.

    Vad sägs om att inför nyårsaftonfirandet smörja/gnida in hela sin kropp med vitlök? Fast då föreligger kanske risk att man får fira nyår helt ensam. Varken vampyrer eller vänner och bekanta vill väl dela bord med en person som stinker av vitlök?

    • Hej bbnews!
      Intressant. Gollum är en spännande karaktär. Intressant ide att diagnostisera honom.
      jag tror själv gollum har Dissociativ personlighetstörning: http://sv.wikipedia.org/wiki/Dissociativ_identitetsstörning
      Han pratar mycket med sig själv och växlar mellan olika personligheter.
      Det är intressant det där med porfyri. Jag är nämligen själv porfyriker. Min mamma och morfar är det också. Men vi har som tur är inte den variant av porferi när man är känslig för solljus. Vi har inte heller sprickande hy. Vår porferi gör bara att vi inte tål vissa läkemedel. Till exempel så får vi inte sövas med narkos. För då kan det sätta igång en process i kroppen som gör att vi förblöder. Jag är sååååååå glad att jag kan vara i soljus så mycket som jag vill. 🙂

  8. Ja, så kan absolut vara fallet . Att Gollum har diagnosen DID, Dissociative Identity Disorder.

    Att växla mellan olika personligheter är rätt vanligt under barnaåren. Det är nästan samma sak som att skaffa sig låtsaskompisar à la Alfons Åberg och hans Hemlige Mållgan. Jag minns hur jag själv hade låtsaskompisar när jag var barn. Det normala är att den här inte alls ovanliga “egenheten” – eller snarare förmågan – försvinner när man blir äldre.

    Detta torde ha att göra med att hjärnan i takt med att språkförmågan och språkförståelsen ökar växlar över FRÅN associativt och emotionellt så kallat magical & religious thinking (vilket närmast kan jämställas med fantasiinspirerat bildtänkande) TILL verbalt och därmed också mer resonerande tänkande (innebärande att man har för vana att kritiskt ifrågasätta de slutsatser man kommer fram till). Jag brukar kalla de här två tankesystemen (det emotionella respektive det logiska tänkandet) för IBS 1 och IBS 2. IBS = Informationsbearbetningssystem 1 (= det lilla och oerfarna barnets sätt att se på sin omgivning). IBS 2 = Informationsbearbetningssystem 2 (= den vuxna människans mer resonerande sätt att tänka, med eftertänksamhet, icke-spontanitet, ifrågasättande av saker & ting som kardinalegenskaper.

    IBS 1 fortsätter dock att spela en viktig roll även hos vuxna. Fast det fattar man normalt inte, men olika sorters minnen från barndomen finns uppenbarligen kvar i hjärnan, fast på en icke-medveten nivå – och kan påverka ens livskvalitet negativt, om det vill sig illa. Jfr PTSD som ofta beror på hemska och smärtsamma minnen, kanske från terror och annat som soldater kan tvingas uppleva när de befinner sig i krig. Dessa hemska och traumatiska minnen har hjärnan på eget bevåg beslutat att stoppa undan i ett “minnesarkiv” i hjärnan där allting sparas ett icke-medvetet “format”.

    Inte sällan kan dessa icke-medvetna minnen väcka ångest upp i vuxen ålder utan att man riktigt inser kopplingen. Två exempel: 1) Barn som fötts med navelsträng runt halsen har som vuxna en ökad benägenhet att ta livet av sig genom att hänga sig i en strypsnara, om de nu bestämmer sig för att begå självnord, vill säga. (Du kan säkert, precis som jag, göra dig mentala bilder av de likheter som finns mellan navelsträng runt halsen-upplevelsen och strypsnara runt halsen-känslan.

    2) Nyligen kunde man läsa om kinesiska flickor som bara några månader gamla blev bortadopterade och hamnade i Kanada. Där fick de växa upp och lära sig det nya modersmålet (engelka eller franska). De lärde sig alltså inte att tala mandarin/kinesiska. Icke desto mindre visade det sig att när dessa adopterade flickor många år senare fick lyssna på talad mandarin, blev de agiterade, dvs kände oro och ångest i sina kroppar.

    Sannolikt aktiverade den mandarinska satsmelodin/prosodin och språkljuden/fonemen olika starkt negativa minnen från den tid de hör barnen tvingades tillbringa på de kinesiska barnhemmen, innan de blev bortadopterade. Förmodligen hade dessa spädbarn det tufft på barnhemmet. Inga föräldrar som besökte dem och höll om dem osv. De var antagligen hittebarn.

    Kanske blev de liksom din gosetomte Christopher en gång lämnade vid porten till barnhemmet, varpå leverantören ringde på dörrklockan och sedan snabbt och spårlöst försvann från platsen? (Förresten, Magic, har du kanske rent av märkt att även Christopher verkar reagera omotiverat starkt på vissa sorters ljud eller dylikt? Vem vet vilka (omedvetna) minnen han bär på från tiden innan han lärde känna dig?

    Sådana här studier tycker jag är intressanta. De visar bland annat att det i vår hjärna finns minnen från tiden innan vi lärde oss att förstå språk och tala själva. Men eftersom språkförmågan är skral de första levnadsåren, erhöll dessa starkt emotionella minnen (som regel från fruktan-, rädsla- och ångestframkallande upplevelser) tyvärr inga verbala etiketter. Så de kan i vuxen ålder enbart plockas fram med hjälp av det associativa, emotionella och preverbala IBS 1-tänkandet, alltså inte med hjärnans IBS 2-system, som ju bygger på att man behärskar ett språk, en förmåga som tycks nödvändig för att man ska kunna förstå begrepp som före och efter, orsak och verkan etc.

    Under nattens drömmar ligger dock vårt IBS 2-system i hjärnan och “sover”, dvs endast/huvudsakligen IBS 1-systemet är vaket. Det är därför som våra drömmar ofta är bisarra och knasiga, med orsak och verkan satt ur spel. Men drömmarnas “manus” kan alltså bygga på och utgöras av sådana här normalt icke-medvetna emotionsminnen; jfr talesättet att när katten är borta, dansar råttorna på bordet, dvs när IBS 2 sover, då passar IBS 1 på att leva faderullan – med mardrömmar och annat otrevligt som följd.

    Om du tycker det här är intressant, Magic, ska jag skriva/berätta mer därom för dig. Minns hur jag på ditt diskussionsforum hade ämnestrådar om just hjärnans små “egenheter” och spännande fenomen som hör hemma i sömnens och drömmarnas värld. *synd att spammare skule förstöra ditt i övrigt så fina och rikt varierade forum*

    Jag förstår inte varför mina kommentarer blir så långa. Det är inte min avsikt, men tydligen har jag lätt för att associera, så att det ena ger det andra – och vips har min kommentar blivit jättekång innan jag hunnit komma till vägs ände. Du måste säga till, om du tycker det tar för mycket av din tid att läsa dessa långa kommentarer, Magic! Lova mig det!

    • Hej bbnews!
      Åh, jag tycker bara dina kommentarer är jätteintressanta och roliga att få. Så känn inte att du behöver begränsa dig.
      Detta med minnen är väldigt intressant. Det är verkligen något jag vill lära mig mer om. Det ger ju en en ökad förståelse för sig själv också.
      Man får liksom se in bakom kulisserna i sin egna hjärna.
      Nawh, Christopher gillar inte affärer. Då påminns han nog om affären han låg ensam och bortglömd i innan jag hittade honom.
      Men hans rädsla ska nog minska med tiden får vi hoppas 🙂

  9. PS Även jag blir glad över att du kan vistas ute i solen även sommartid. Jag tror det är nyttigt att befinna sig utomhus om dagarna. Våra förfäder på den afrikanska savannen tillbringade säkerligen mycket tid “utomhus”.

    FDETDA: Tallkottkörteln (corpus pineale) inuti vår hjärna brukar ibland kallas för vårt “tredje öga”. Det finns vissa (dock i vetenskaplig bemärkelse obevisade) indikationer på att detta “tredje öga” kan aktiveras med hjälp av dagsljusets intensitet. Även fåglar har (en motsvarighet) till däggdjurens tallkottkörtel. Det kan förklara hur de kan veta när det är dags att rugga, när det är tid för hanfåglarna att visa “vårkänslor” och börja kvittra serenader för att locka till sig fågelhonor etc.

    Även jetlag styrs för övrigt (delvis) från tallkottkörteln. Du har säkert varit med om jetlag, Magic, när du varit i Boston ett tag och hunnit skaffa dig en “amerikansk” dygnsytm precis lagom till att det är dags för dig att återvända hem till Stockholm och Sverige. DS

    PPS: Jag hör nu Rudolf Rugguggla ropa till mig att jag måste hälsa till dig från honom. Så då gör jag det. Ha en underbar – och helst solig – dag, Magic, hälsar/önskar vi båda. Här hos mig skiner faktiskt solen just nu. *härligt*

    • Ja, det finns ju många olika sorters porfyri. Så det är bra att jag har en lindrig variant. :=
      Intressant. Har aldrig hört det där om tallkottkörteln. 🙂 Ja, jetlag kan vara riktigt jobbigt alltså. 🙂
      Nawh, hälsa tillbaka till Rudols Rugguggla. Han verkar awesome! 🙂

  10. Jag tyckte sista Hobbitt filmen var deppig. utan någon anledning var det mycket mörkare än boken. Kili dog och korsade den stackars älvkvinnans hjärta, Människorna från Laketown blev hemlösa flyktingar på grund av att Thorin gör Draken upprörd och sen väger betala det han lovat och när Bilbo återvänder hem så beter sig alla Hobbitts som giriga monster utan sympati. Jag som trodde Hobbitts skulle vara gulliga och sympatiska…
    Så nej jag tyckte inte om filmen. 😦

      • Saken är att boken är en ganska lucklig berättelse. Jag kan inte förstå varför I hela världen filmen blev så mörk och lämnade massor av frågor osvarade. Vad hände med älv tjejen? Vad hände med folket från Laketown? Fick dvärgarna en ny bättre kung?? Speciellt när filmen är 2 och en halv timme lång, finns ingen ursäkt till att inte kunna ha en ordentligt Slut. Suck…

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s